Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anders Härdevik: Skolornas timplan är en styggelse

Annons
Tillbaka till framtiden. Timplanen är en styggelse som på intet sätt gagnar elevens utveckling. Det enda timplanen gagnar är, föga förvånande: katederundervisning, skriver Anders Härdevik. (Personerna på bilden har inget samband med artikeln.)foto: scanpix

Ropen från Utbildningsminister Jan Björklund i Dagens Nyheter den 13 mars och debattörerna i VLT den 2 mars ekar samstämmigt: Ny etikett men samma innehåll, till alla! De som inte håller med i den hotfulla kören stigmatiseras som flumpedagoger eller ivrare av den kravlösa skolan. En retorik som i sin smaklöshet påminner om mobbarens.

Denna gång handlar det om lärarlegitimation, betyg och mer katederundervisning. Förespråkarna för dessa ”innovationer” hävdar att detta ska bidra till att säkra alla elevers rätt till en bra utbildning. Hur är det möjligt? Finns någon som helst evidens för att så är fallet?

Lärarlegitimation är inget annat än examensbeviset från lärarutbildningen i förminskad fysisk form – Från A4-storlek till plånboksstorlek! På vilket sätt ska denna nostalgievidens höja lärarkårens status och garantera bättre utbildning? Kvalitet i skolan uppstår (eller inte) på en enda plats: I mötet mellan elev och pedagog – ingen annanstans!

Det är dags att sluta prata i generella termer som lärarkår och börja arbeta för individens ansvar och resultat. Förespråkarna hävdar att deras väg står för ”kunskap, utbildning och forskning”. Det förefaller mig märkligt då dessa förslag inte anammar något av ovanstående. Återigen handlar det om tyckanden och i bästa fall personliga förhoppningar om något bättre.

Vad i vår nuvarande skolform är då evidensbaserat? Betyg, klass, schema eller kanske timplan? Svar: Ingetdera! Samtliga storheter är logistiska och begränsande reliker från industrialismens vagga. I dag är de kontraproduktiva för individens utveckling och vårt samhälles konkurrenskraft. Att vidare påstå att ett nytt betygssystem införs är naturligtvis inte sant. Det ”nya” systemet är en kopia av det förra relativa betygssystem med skillnaden att vi nu ska använda bokstäver i stället för siffror.

Men vem är det då vi betygsätter, egent-ligen? Jag påstår att de föräldrar som ser till att det egna barnet gör sin läxa för att sedan förhöra barnet tills det att barnet kan läxan skaffar ett högre betyg åt sitt barn än de föräldrar som inte har den rutinen. Om en elev misslyckas med sin målsättning är det ett misslyckande för elevens lärare oavsett legitimation, graden av katederundervisning eller ”nytt” betygssystem!

Hur var det förresten med evidensbasering av läxor? Nej, inte där heller! Att prata om en historisk kursändring av svensk skola stämmer om debattörerna med historisk menar medelmåttighet byggd på mer av samma incitament som prövats tidigare och som inte gett önskat resultat.

Det Sverige behöver är vare sig ett åter-använt betygssystem, katederundervisning eller lärarlegitimation. Det vi behöver är ett system som bejakar individens intresse, talang och behov. Ett system som bejakar det entreprenöriella- och innovativa förhållningssättet på daglig basis. Ett system som tar sig ifrån antingen eller till både och.

En innovation i rätt riktning är att ta bort timplanen. Timplanen är en styggelse som på intet sätt gagnar elevens utveckling då den utgår ifrån att alla elever behöver lika mycket av allt för att nå sina personliga mål. En timplan som dessutom omöjliggör upprätthållandet av lagen om IUP (individuell utvecklingsplan).

Det enda timplanen gagnar är, föga för-vånande: katederundervisning! Fokus måste ändras: Från att skapa en skola i världsklass till att skapa ett lärande och konkurrenskraft i världsklass. Med nuvarande riktning är det inte samma sak.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons