Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arkitekt: Västerås har fått höghusinfluensa

Höghusinfluenserna från girighetsmetropoler som New York, London, Honkong, Taiwan, Kuala Lumpur, och från stränder i miljardärparadisen i Dubai har nu också drabbat Västerås.

Annons

En ”landsortsskyskrapa” (14 våningar) vid Östra hamnen som blir dubbelt så hög jämfört med angiven höjd i ursprungliga detaljplanen för området, och nu senast ett dubbelt så högt hus (16 våningar) jämfört med tidigare planer för Öster Mälarstrand i Västerås.

Om välkända arkitekter med norsk rederimiljonär i ryggen kunde rita en ”svanhalsskyskrapa” som skulle bli mycket, mycket högre än angränsande bebyggelse i Malmö, om ett snedvridet bostadshus, med reklamslogan ”turning torso”, kunde tillåtas bli dubbelt så högt som angiven höjd i den nyligen framtagna stadsplanen för platsen, och om kommunalråd och vissa arkitekter i Stockholm nu tycker att den ”moderna arkitekturen” ”måste ta för sig” och sätta objektet, kommunen och upphovsmännen ”på kartan” genom att bygga visuellt och funktionellt otrygga utåtlutande skyskrapor med höjder som bli mer an dubbelt så höga som anslutande stadsbebyggelse vid Norra Stationen i Stockholm, ja då skall byggmästarna i Västerås inte vara sämre.

Kan man inte skapa uppmärksamhet genom god kvalitet så kan man i stället bygga stort och högt, högre än alla andra i stadsdelen, gärna dubbelt så högt minst. Vulgär maktdemonstration från 00-talets giriga ”big brother”-kapitalism?

Som argument används påståendet att höga hus ger en spännande ”skyline”. Men skyline kan aldrig och får aldrig bli ett själv-ändamål. Det primära för höga hus liksom för annan stadsbebyggelse är konsekvenserna för andra fastigheter, för andra stadsdelar och för stadsmiljön sett från ögonhöjd i markplanet, där allmänhet rör sig. Inte minst i flanörstråk närmast strander.

Hävdar man att området skall få en ”stadsmässig” karaktär så är öppenheten och utformningen av de två nedersta våningarna i byggnaderna avgörande. Då blir höga hus på liten yta ofta kontraproduktiva, eftersom bottenvåningar och utrymmen under upplyfta gårdsplan måsta avsättas för byggnadens döda tekniska servicefunktioner och parkeringsgarage, i lägen där källarutrymmen inte kan användas för sådana funktioner. Konsekvenser som är mycket påtagliga i den så kallade ”stadsmässiga” bebyggelsen vid Östra hamnen och Lillåudden i Västerås. Det naturliga läget för höga hus är därför längre upp från vattnet på fast mark, men naturlighet ingår kanske inte i dagen begrepp ”modern” arkitektur?

Höga hus närmast stranden skymmer dessutom den visuella sjökontakten för bakomliggande stadsrum och bebyggelse. En effekt som ”ta för sig”-arkitekterna och byggarna är fullt medvetna om. Då blir ju det exklusiva läget än mer exklusivt, än mer ”uteslutande” för att använda definitionen i Nationalencyklopedin.

Men stadsplanering handlar inte bara om detta. Eller är det kanske ointressant för politiker och ”moderna arkitekter” hur Mälaren och Mälarstaden upplevs från bakomliggande stadsrum och byggnader eller från till exempel Himlabacke, Djäknebergsrestaurangen och från rastbalkongerna på Centrallasarettet i Västerås.

Är det bara självhävdelse och maximal tomtexploatering för byggbolagen som gäller i ”modern” arkitektur och stadsplanering för Västerås? Oavsett vad nuvarande ordföranden i Fastighetsnämnden och nuvarande ordföranden i Byggnadsnämnden i Västerås förespeglade om småskalighet närmast stranden i en debattartikel om Öster Mälarstrand dagen före kommunalvalet 2006? Var finns plandemokratin?

Rune Karlsson

arkitekt, Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons