Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bengt Rösiö: Fel på islam?

Annons

"Det måste vara något fel på islam", sade societetsdamen, högröd i ansiktet. "Terroristerna dödar ju folk." Jag muttrade någonting om Auschwitz, gulag, Vietnam, Srebrenica och Rwanda men det begrep hon inte alls. "Dom mördar ju civila!"

Jag fortsatte muttra något om klusterbomber, fosfor, utarmat uran, landminor och napalm, Hiroshima och Dresden men hon ville inte lyssna. "Jag avskyr hat" sade hon aningslöst, utan att inse att hata var just vad hon gjorde. "Jag har en son

i London och vill inte att han skall råka ut för en självmordsbombare." Det vill inte heller den irakiska mamma som försöker vagga sitt barn med bortskjutet ansikte.

Damen i fråga är ingalunda ensam. Jag träffar ofta på dem. Särskilt fann jag dem under mina 22 år i Asiens och Afrikas alltjämt existerande eller nyligen självständiga kolonier, bland "poor whites" som var fyllda av skräck för det annorlunda och hånfullt talade om "Mohammedans, coolis och boys" och rekommenderade "the whip, the heel and the fist".

Även i VLT har jag fått på huden för att jag försvarat islam och påpekat att det inte är någon kristen sed att slå ihjäl sina fruar även om Cesare Borgia och Knutbypastorn gjort det.

Den BRÅ-statistik jag sett visar att hustrumisshandel förekommer i vart fjärde äktenskap. 88 hustrur misshandlas varje dag, i USA en var femtonde sekund. När jag frågade damen vad det är för slags fel i islam sade hon ettrigt fräsande att det visste hon inte, men fel var det.

Låt oss titta lite närmare på vad som gäller. Först det yttre: Muslimer dricker inte alkohol och knarkar inte. Afghanistans opiumodling har fyrtiofaldigats jämfört med på talibanernas tid.

Ja, muslimska kvinnor bär ofta slöja men visar inte naveln och har inte smycken i bröstvårtorna. Där finns tvångsäktenskap men inte nätprostitution, barnarbete men inte pedofili. Det finns ett paradis och en yttersta dag men ingen personlig gud, ingen som målas på altartavlor.

Det finns liturgiska skillnader: En muslim har en enda Gud, ingen son, jungfru, helig ande. Han eller hon ber fem gånger om dagen, ägnar en tanke åt de hinsides. Man iakttar fastemånaden för att begripa hur de fattiga har det men man får äta på natten för att orka klara sitt jobb.

Man vallfärdar om möjligt till Mecka och man ger ett slags tionde, zakat, till de fattiga. Ingen nattvard, ingen arvsynd.

Innehållet: Fyra saker:

För det första skall man ha medkänsla med de fattiga, särskilt kvinnor och barn. Det värsta som kunde hända en kvinna

i 600-talets Arabien var att bli änka men dem kunde man hjälpa genom att gifta sig med dem. Vi hade samma system i Sverige en gång, man "konserverade änkan" som termen löd. Att ha fyra hustrur hade ingenting med erotik att göra - nåja, ibland kanske, men dagens kristna sexualvanor är inte heller särskilt puritanska.

För det andra: Man är tacksam. Man tackar Allah för vad han givit medan vi kristna snarare ber om någonting, om hälsa, framgång, pengar, att Gud skall fixa nåt.

För det tredje: Hederlighet i handel och vandel. Mecka som låg på karavaners korsväg var ett tillhåll för skojare och

bedragare, och när Mohammed predikade ärlighet jagades han iväg till Medina år 632 då den muslimska tideräkningen börjar. En muslim får inte ta ränta och måste vara ärlig, utan behov av finansinspektioner och konsumentombudsmän.

För det fjärde: Varje muslim har ett individuellt ansvar. Han kan inte, som tidigare, överlåta det på klanen, utan på den yttersta dagen är varje människa ansvarig för vad han eller hon gjort. Man måste göra sitt bästa.

Det är Allah som bestämmer men det fritar inte den enskilde från ansvar. En muslimsk läkare måste göra allt han kan för att rädda ett liv men det är Allah som avgör om han ska lyckas eller ej.

En grundläggande skillnad mellan islam och kristendomen är att kristendomen bygger på rättfärdiggörande genom tro, islam på rättfärdiggörande genom gärningar. Koranen handlar i grunden om etik, och den omtolkas och förnyas ständigt av teologer som numera finns ute på webben. Koranen har ett supplement, haditherna, som påminner om den engelska Common Law, ett rättssystem som ständigt förändras och utvecklas.

Naturligtvis finns invändningar mot islams teologi och praktik som det inte finns plats för i den här miniresumén av en oerhört komplex religion och värld. Den har dessutom gett oss Tusen och en natt och Omar Khayyam, Granada och Taj Mahal, Istanbul och Isfahan, Fez och Samarkand.

Till skillnad från den ettriga societetsdamen ser jag dock inga "fel" på islam men är skrämd av den islamofobi som gett näring åt de extremister som i den asymmetriska krigföringens tidsålder tycks mig vara en större fara än vi vill inse.

Bengt Rösiö, diplomat, Stockholm

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons