Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

DEMOKRATIN KOMMER TILL BHUTAN

Annons

Det var en dag i slutet av 1970-talet som jag steg av Indian Airlines plan i Bagdogra och började den långa bilresan upp genom Assams regnskogar och teplantager. Jag färdades i en elegant bil med skyltar i nationalfärgerna rött och gult, BWG, Bhutan Western Government.

Mot kvällen kom jag fram till Karibandi, svängde genom en stor port och där bytte staden namn till Phuntsholing. En stund senare gick jag ut i bergens stillhet och kände att jag äntligen var framme. I 40 år hade jag längtat hit, till Bhutan.

Jag reste ensam, inte i delegation eller grupp. Det var ingen bjudresa, inget officiellt utan jag betalade själv vad det kostade och det var rätt mycket, ty Bhutan värjer sig för de hippies som banaliserat Nepal.

I detta buddhistiska land är människor alltid vänliga, och mimande är ett gott alternativ till engelska.

Som alltid i Himalaya fanns lamakloster, hisnande bråddjup, fladdrande bönevimplar, trälande bönder och Himalaya gnistrande vit. Jag var där någon vecka, i det mest sällsamma land jag besökt.

Vår kung har också varit där och då började pressen gaffla om att han besökte en diktatur. Det gjorde han nu inte, ty kungen av Bhutan är inte en diktator som Mussolini och Franco.

Bhutan var och är alltjämt en feodalstat, som Brunei, Swaziland och Monaco, och kungen ses som ett slags gud, som i Thailand och förr i världen i Japan. Nu skall man dock försöka införa demokrati i landet men det verkar som om den ende som vill ha det är kungen själv.

Man kan begripa honom. Alla de gamla furstarna är borta, maharajan av Gwalior, gaekwaren av Baroda, nizamen av Hyderabad, nawaben av Dir, mehtaren av Chitral, rajahn av Punial, miren av Hunza och walin av Swat.

Sikkims härskare lyftes ut av Indira Gandhi medan större delen av Nepals kungahus sköts ihjäl av en galen prins, och ny kung blev det sällsynt svaga nummer som nu fått ge efter för landets maoister. Livet som självhärskare i Himalaya kan

vara vanskligt och kort och kung Jigme Khesar Mangyal Wangchuk vet det, den femte kungen av den ätt britterna satte dit för 100 år sen. Jigme V har förstås studerat i Oxford.

Vad han nu gjort som ett första steg var att utlysa provval i den väljarkår som blir ganska fåtalig i ett land med 650000 invånare. De fyra partier man kunde rösta på fick namn efter fyra drakar, det mytiska djur som pryder landets flagga.

Röda draken stod för industriell uppbyggnad, den gröna för miljövård, den blå för ett fritt och rättvist samhälle, de internationella honnörsorden alltså. Den fjärde draken, Dragon Yellow, betydde att man höll på bhutanesisk tradition, i klartext att man vill ha kvar kungen.

Detta verkar ganska förnuftigt. Vi i väst har våra partiapparater med allt tillbehör som mediekampanjer och lobbyister. Ofta röstar folk galet som när man valde Zimbabwes Mugabe och Palestinas Hamas. Det viktiga i en demokrati är ju inte röstsedlar och urnor utan att en oduglig regering skall kunna avsättas med hjälp av en fri press och ett integrerat rättsväsen.

I många länder röstar man etniskt vilket gjort att varken regeringen i Bagdad eller den i Kabul står för stort mer än klanintressen. Demokrati går ju förresten ut på att man delegerar beslutsfattandet till ett parti eller en ledare som man litar på och som har betalt just för att sätta sig in i sådan snårig materia som till exempel EU-konstitutionen.

I forna tider talade man ofta om upplysta despoter, kloka ledare typ kung Salomo som sa ifrån att så här ska det vara - eller som Gustav Vasa barskt röt: Rätten och packen eder. Många menar att en vis furste är bättre än en vald regering men furstetitlar har förstås en benägenhet att gå i arv.

Det kan för all del presidenttitlar också, Egypten, Syrien, Kongo, Nordkorea och USA. Bhutan är ju en ganska udda stat och det vare mig fjärran att dra slutsatser, men jag har faktiskt varit ambassadör hos en kung, en sultan och en radda emirer i arabvärlden. Jag var kritisk mot dem och är det alltjämt men måste ändå medge att många av dem besitter en livserfarenhet och en människokännedom som ligger några snäpp över vissa folkvalda i väst.

Så kanske blir det en gul drake i Bhutan som på gamle kungens tid. Afghanerna ville ju ha tillbaka kung Mohammed Zahir men han hade blivit för gammal. Simeon av Bulgarien däremot befanns användbar men fick avkungligas och kallas Saxenkoburgski.

Franz Josef minns man alltjämt i Prag och miljoner människor har ju fängslats av Helen Mirren som både Elizabeth I och Elizabeth II. Men det är klart att det är viktigt att vända på kuttingen då och då.

Bengt Rösiö

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons