Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Djäkneberget måste skyddas och underhållas.

Annons

I Västerås Tidning skrev chefredaktör Lasse Blom i sin krönika att det finns 15 miljoner kronor fonderade till försköning av Djäkneberget och Stallhagsparken. Det var den legendariske direktören för Asea, Sigfrid Edström, som vid sin hustrus bortgång skapade en minnesfond, varav hälften skulle användas för dessa parker.

Fonden uppgår nu till drygt 30 miljoner som ännu i denna dag är orörda. Detta är en sensationell nyhet just i detta för Djäknebergets bevarande kritiska ögonblick.

Elisabeth Bäck, huvudredaktör för VLT, har nyligen efter en promenad på Djäkneberget uttryckt den uppfattningen, att ett bebyggande av Djäkneberget skulle vara i rätta ögonblicket med tanke på de fula byggnaderna som skräpar på vattenborgen och en lämplig användning av Vattentornet skulle vara studentbostäder med dito uppförande av nya fina radhus.

Bäck är ju ganska nybliven västeråsare och det är förståeligt, om hon inte har ursprungsvästeråsarens kärlek till Djäkneberget och dess bevarande. Själv flyttade jag till Västerås 1956 och har sedan 1964 haft Västerås som sommarstad kontinuerligt till 2002, på grund av att jag äger ett lantställe inom Västerås kommun. Nu är jag åter mantalsskriven här och bor 200 meter från Djäkneberget. Jag tror att Sam Lidman skulle vända sig i sin grav om han kunnat läsa Bäcks personliga deklaration. Men en underhållande förbättring tror jag att han skulle ha uppskattat.

De fonderade miljonerna kommer som ett brev på posten. Jag skrev i en debattartikel i fjol att de fula om än rödfärgade byggnaderna måste bort, då den största liknar ett skräpförråd och den mindre täcker en vattenbassäng som kunde bli en läcker damm i mitten av en välskött gräsmatta, blommande rabatter och dito buskar, och att trevliga trädgårdsmöbler kunde inbjuda flanören till en vilostund.

I dagsläget vill jag inte kalla Djäkneberget för en park utan ett fritids- och strövområde. Där finns nu ett antal bänkar runt det grönområde som ofta fungerar som fotbollsplan. Vattenborgen ligger lite förhöjt och kunde bli en något avskild attraktion. Restaurangens bord och stolar är avsedda för dess gäster, eller hur? Jag rekommenderar direktör Rolf van Dalen att göra en liknande promenad som VLT-redaktören, vilken skulle göra honom stärkt i min framförda vision.

Om staden behöver mark för bostäder, skall jag be att få ge ett tips. Riv det fula Ångkraftverket som står och skräpar men tyvärr är minnesförklarat. Enligt länsstyrelsen och landshövding Mats Svegfors bör Djäkneberget bevaras som parkmark av riksintresse, och länsstyrelsen har i sin byggnadsminnesförklaring redogjort varför Djäkneberget besitter höga kulturella värden.

Vi måste skydda och underhålla denna för västeråsarna så kära tillgång.

Senaste nytt avslöjar dock att två stora maskiner, kanske traktorsåg och skotare, bedrivit avverkning och ansamling av ett relativt stort antal stockar 2-3 decimeter i diameter mitt emot Vattentornet, och som närboende har jag kunnat konstatera riktigheten. Men tyvärr förhindrade den då nyfallna snön att avslöja alla stubbar.

Med nyupptäckta fonderade miljoner föreslår jag att Sam Lidmans dröm om ett utsiktstorn på Djäkneberget enligt likaledes nyupptäckta handlingar förverkligas, liksom ett museum om Djäknebergets grundare. För detta passar det 35 meter höga Vattentornet.

Då skulle Sam Lidmans realiteter återuppstå.

Ulla-Brita Arnör

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons