Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dopningen hotar idrotten

Annons

"Jag dopade mig" avslöjade nyligen friidrottslandslagets framgångsrika tränare Ulf Karlsson. Det hände när han var aktiv under början av 70-talet.

Då lär en tredjedel av laget ha använt anabola steroider utan att de kände till de medicinska skadeverkningarna. Medlen var fullt tillåtna träningsmedel. Förbud kom först 1975.

Nu är alla i eliten rena, försäkrar Ulf Karlsson.

Men så är inte fallet överallt. Det räcker med att nämna USA och Finland med sina toppsprinters och elidskidåkare. Nästan dagligen kommer besked om dopade som åkt fast. Häromdan avstängdes en 43-årig (!) duktig maratonlöpare i USA på två år.

Att vissa elitidrottare dopar sig är väl känt men att så många vanliga, mest yngre, svenskar gör det är överraskande. Dopingjouren i Huddinge anser att mellan 60 000 och 100 000 personer använder anabola steroider för att öka muskelmassan, bli starkare och kunna prestera mera.

De utsätter sig då för stora hälsorisker såsom livshotande hjärtsjukdomar, leverskador och skador i muskler och senor. Ännu värre är kanske de psykiska biverkningarna, med ångest, aggressivitet och depressioner.

Det är lätt att komma över dopningpreparat. En stor mängd smugglas in i landet, numera via nätet, oftast från öststaterna. Det framgår av tullverkets beslag som har fördubblats under senare år.

Kampen mot dopning pågår ständigt. Nya testmetoder gör att det blir allt svårare för fuskarna att komma undan. Det är nog kört för dem vid vinter-OS 2006 i Turin!

De som anser att dopningen ej kan stoppas och därför bör släppas fri är inne på helt felaktiga tankegångar anser jag.

Det skulle innebära slutet och döden för idrotten.

Bertil Nordgren Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons