Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En myt att narkotikapolitiken fungerar

Annons
Rena rama rean. Priset på narkotika har sjunkit kraftigt under de senaste 20 åren och tillgången har ökat markant och i motsvarande grad, skriver Michael Gajditza. foto: Scanpix

Allt fler unga tjejer tar kokain och andelen svenskar som prövat drogen ökat med 300 procent de senaste tio åren (artikel i Aftonbladet den 14 mars).

Många politiker talar varmt för den svenska mycket restriktiva narkotikapolitik som vi fört under en lång följd av år. Folkpartiets Johan Pehrson är en av dessa och han är även ivrig anhängare av ”hårdare tag – längre straff”-filosofin och anser att den ska leda till minskad brottslighet.

Inom narkotikaområdet har man goda möjligheter att se och kontrollera om tesen ”hårdare straff – lägre brottslighet” har någon bärkraft och trovärdighet. Pehrson är generellt en av de mest högljudda förespråkarna för hårdare tag och strängare straff och stämmer hans förslag så borde vi, mot bakgrund av de stränga straff vi har för narkotikabrott och mot bakgrund av att dessa skärpts den senaste 20-årsperioden, kunna se tydliga resultat som visar en minskning av brottsligheten.

Lägg även till att narkotikabrott toppar polisens prioriteringslistor och vi borde kunna se tydliga synergieffekter av hårda tag– långa straff – intensivt polisarbete utvisande en minskande brottslighet.

När vi ska bedöma tillgången på narkotika i landet eller tillgängligheten brukar den främsta indikator man tittar på vara priset. Inom narkotikahandeln råder en rå marknadsekonomi och en nedgång i tillgången leder blixtsnabbt och obönhörligen till ökade priser.

Här är prisutvecklingen från 1988-2007 för de vanligast förekommande drogerna, räknat per gram :

w Amfetamin: från 680 kronor till 234.

w Kokain: från 1 350 kronor till 811.

w Brunt heroin från 2 782 kronor till 1 097.

w Vitt heroin från 2 464 kronor till 1 440.

w Hasch från 150 kronor till 81.

Som framgår av siffrorna ovan (hämtade från Statens folkhälsoinstitut och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning) så är det alldeles entydigt så att priset på narkotika har sjunkit kraftigt under de senaste 20 åren och tillgången har ökat markant och i motsvarande grad.

Ovanstående bekräftas även av den statistik som finns avseende anmälda narkotikabrott. Från 35,6 anmälda brott per 10 000 invånare 1996 till 86,5 2008, en ökning på tolv år med cirka 150 procent.

Dödsfall med förekomst av droger är en av de säkrare indikatorerna på narkotikaproblemets omfattning och uppgifterna används ofta i internationell rapportering.

I Sverige har antalet dödsfall mer än fördubblats de senaste 14 åren. Från cirka 180 döda 1994 till omkring 420 döda 2008. Detta är en ytterligare effekt av den restriktiva narkotikapolitiken och vi har bland västvärldens högsta dödstal för missbrukare.

Den restriktiva politiken har även inneburit att man runt om i landet sagt nej till sjukvårdspolitiska åtgärder som till exempel program för sprututbyten och till antalet döda ovan ska läggas dödsfall i olika sjukdomar som är relaterade till missbruket.

Det här är kalla och entydiga fakta som samtliga tyder på att det inte är alls så enkelt som bland andra Johan Person argumenterar för, att om vi bara tar hårdare tag och förlänger straffen så minskar brottsligheten.

Våra politiker kan ju inte heller vara okunniga om det jag ovan beskrivit, vilket leder till den obehagliga slutsatsen att de medvetet, genom att ropa på de enkla lösningar som det så kallade allmänna rättsmedvetandet ibland ger uttryck för, vilseleder väljarna att tro att det faktiskt vidtas fungerande åtgärder.

Misslyckandet på detta område innebär naturligtvis att även annan narkotikarelaterad brottslighet ökat i motsvarande grad.

Jag har ingen fix och färdig formel för hur detta ska kunna förändras men två saker vet jag med 100-procentig säkerhet:

1. Att vi nu efter lång tid med den narkotikapolitik som förs och har förts, måste sluta att upprepa floskler, dogmer och teser och i stället sätta oss ned och seriöst börja en diskussion om en förändring av den förda politiken.

2. Att då enkla lösningar på svåra problem inte fungerar måste vi vara kloka nog att ändra oss och i stället pröva något annat.

Alla förlorar på att myten om den lyckade, restriktiva narkotikapolitiken upprätthålls!

Michael Gajditza

Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons