Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

FIAN: Regeringar kränker rätten till mat

Annons
Tandlöst. Svenska FIAN fruktar att småbönder i Afrika förlorar land till storbolag och storbönder.foto: scanpix

Stater och privata investerare i nord hyr eller köper upp tiotals miljoner hektar jordbruksmark i syd för att producera exportgrödor till nord. Denna så kallade ”landgrabbing” är ett allvarligt hot mot alla människors rätt till mat. Särskilt drabbade är människor som lever på landsbygden i syd. Aldrig tidigare har antalet kroniskt undernärda varit så hög, över en miljard.

Världsbanken har insett att situationen för de svältande förvärras och har därför föreslagit några principer för hur uppköp av mark ska få gå till. Förslagen stöds av flera stora FN-organisationer. Utgångspunkten är att den köprush som pågår innebär stora risker.

Hittills har Världsbanken beskrivit dessa investeringar som positiva och ett bra sätt att öka produktiviteten på landsbygden. Men nu vill Världsbanken att de ska genomföras enligt vissa kriterier så att det inte blir social oro. Man föreslår till exempel att man ska respektera de existerande brukarnas rätt till land genom att betala för den. Man ska skydda och förbättra levnadsvillkoren och skydda miljön. Detta är kärnan av de principer som Världsbanken vill införa för socialt accepterad ”landgrabbing”

Men dessa principer utgår inte från verkligheten. De allra flesta småjordbrukare har inte papper på att de äger marken. Själva begreppet äganderätt är ovanligt. Lant-mäteri saknas och fastighetsbildning som vi är vana vid är okänt.

I Afrika producerar kvinnorna 80 procent av maten, men äger bara 1 procent av jordbruksarealen. Därför kan de inte sälja den ens om de skulle vilja. Och hur skulle utländska investerare kunna förbättra levnadsvillkoren genom att ta ifrån människor deras mark? Genom att de får jobb? På odlingar för export i till exempel Kenya och Uganda är lönen cirka en dollar om dagen.

Dessutom förslås principerna bli frivilliga. Därför bidrar förslagen bara till att dölja det faktum att storskaligt industrijordbruk för export aldrig kommer att kunna lösa hungerkrisen i syd. Människor utan köpkraft får bara sina behov tillgodosedda om de bor i ett land med en regering som försvarar deras rättigheter.

Det finns bra verktyg för att förmå regeringarna att göra detta.

Enligt konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, från 1966, har i stort sett alla länder åtagit sig att skydda och respektera sina invånares rätt att kunna försörja sig i värdighet. Att tillåta utländska investerare att köra undan människor från de marker de odlar, är ett tydligt brott mot denna konvention. 70 procent av jordens småbönder är kvinnor och dessa kränkningar drabbar särskilt dem och deras barn. Även ursprungsfolk är hårt drabbade.

Men snart kommer förhoppningsvis de regeringar som kränker sina invånares rätt till mat att kunna ställas till svars för sina försummelser. ESK-konventionen har nyligen, efter många års arbete, fått ett så kallt tilläggsprotokoll. Detta ger individer klagorätt över sina regeringar inom FN-systemet, då deras rätt till till exempel mat kränkts.

Många länder har redan skrivit under tilläggsprotokollet. Sverige är tyvärr inte ett av dem, än. ”Landgrabbing” förstör möjligheterna för länder och människor i syd att producera sin egen mat. Detta kan inga frivilliga principer i Världsbanken ändra på.

Den 16 oktober, World Food Day uppmanade FIAN, Food First Information and Action Network, och en rad globala organisationer till ett stopp på den ”landgrabbing” som pågår. Vill Världsbanken med flera undvika social oro måste helt enkelt ”landgrabbingen” upphöra.

Människor som förlorar sina försörjningsmöjligheter blir lätt desperata.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons