Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fler brottmål på färre domare

Annons

Kenth Möller ställer i en debattartikel den 30 april bland annat frågan om delar av rättsprocessen näst intill havererat. Han syftar på läget vid tingsrätten och har rätt i att läget vid tingsrätten är mycket bekymmersamt.

Måltillströmningen under föregående år har som en följd av ett bra samarbete mellan polis och åklagare varit mycket hög och ökningen av brottmål uppgår till 300 mål, vilket är mer än vad en domare kan förväntas avgöra under ett år. Antalet häktningsframställningar har på ett år stigit från 293 till 474, varav merparten lett till häktning. Ökningen är inte tillfällig utan kommer enligt tillförlitliga uppgifter även fortsättningsvis att ligga på en lika hög eller högre nivå.

Tvistemålen ligger på en oförändrad nivå. Samtidigt har antalet domare minskat under årens lopp och ett färre antal domare förväntas avgöra fler mål. Antalet ännu icke avgjorda mål har under föregående år ökat från 708 till 1 206, eller med 498. I princip hela ökningen utgörs av brottmål.

Antalet brottmål med häktade - som regelmässigt innebär att större resurser tas i anspråk - har visat på en anmärkningsvärd ökning och till detta kommer att antalet mål med flera förhandlingsdagar ökat markant. Balanserna, det vill säga mål som väntar på att avgöras, skapar problem inte bara i ett rättssäkerhetsperspektiv utan utgör också ett arbetsmiljöproblem vid domstolen.

Det finns som jag ser det två centrala orsaker till problemet med ökningen av oavgjorda mål. Justitieministern har i många sammanhang talat sig varm för ett förstärkt rättsväsende. Men ord och handling går inom politiken som bekant inte alltid hand i hand. För ett decennium sedan omorganiserades polis- och åklagarväsendet i grunden och den brottsbekämpande verksamheten hos dessa myndigheter gick i stå.

Stora resurser har sedan dess satsats på polis- och åklagarväsendet och lagföringen har ökat på ett mycket påtagligt sätt. Samtidigt har det funnits besparingskrav på domstolarna som inneburit att antalet domare och övrig personal minskat. För åtta år sedan fanns det 13 ordinarie

domare i länet. I dag ska 10 ordinarie domare avgöra många fler och mer komplicerade brottmål än vad 13 domare tidigare avgjorde. Det säger sig själv att ekvationen inte går ihop. Likafullt tilldelas inte tillräckligt med resurser för att möta ökningen av antalet mål.

Tingsrätten har sedan ett år tillbaka försökt att med ett förändrat sätt förbereda brottmålen, renodla domarrollen och öka avverkningstakten. Syftet har varit att skapa mer tid för domaren att ägna sig åt att sitta i rätten och avgöra mål, och att annan personal sköter förberedelserna inför den muntliga rättegången. Tanken är att ett färre antal domare med ett bättre stöd ska kunna avgöra fler mål. Hade dessa åtgärder inte vidtagits är jag rädd för att situationen skulle ha sett ännu värre ut.

Den andra centrala orsaken till att balanssituationen ser ut som den gör är den nuvarande regeringens (läs justitieministerns) oförmåga att fatta beslut som rör tingsrättens yttre organisation. Västmanlands tingsrätt tillämpar i enlighet med vad statsmakterna bestämt ett system med kansliorter. Tingsrätten har därigenom tre kansliorter med dömande verksamhet, förutom i Västerås även i Köping och Sala. Utredningar som gjorts av Riksrevisionen (tidigare Riksrevisionsverket), regeringens särskilda utredare generaldirektören Anders Eriksson samt av Domstolsverket har samtliga i princip underkänt systemet med kansliorter utifrån verksamhetsmässiga bedömningsgrunder.

Men fortfarande har inget beslut fattats som innebär att all dömande verksamhet centraliseras till Västerås. Erfarenheterna från tingsrätten ger entydigt stöd åt utredningarnas slutsatser. En uppdelning på tre kansli-orter av olika storlek utgör dessutom hinder mot att hela domstolen har målarbetet organiserat på ett modernt sätt i enlighet med vad som genomförts i Västerås.

Justitieministern har själv vidgått att systemet med kansliorter, i vart fall för Västmanlands del, motverkar de mål som regeringen uppställt för domstolarna och att en centralisering till Västerås skulle ge bättre förutsättningar för domstolen att möta den ökande måltillströmningen och avarbetningen av balanserna. Kostnaderna för att ha ett system med flera kansliorter är också mycket högre än för en verksamhet koncentrerad till en ort. Ändå fattas inget beslut om kansliorternas framtid. Och pengar går till onödiga och onyttiga kostnader inom systemet samtidigt som domstolsväsendet har stora behov av ytterligare resurser.

Innan dessa två problemorsaker åtgärdats, vilka ligger utom tingsrättens möjligheter att påverka, kommer målbalanserna att fortsätta att växa, och folk kommer tyvärr att få vänta innan rättegång kan hållas.

Per Kjellsson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons