Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frilansjournalist: Vi måste sätta press på Eritreas regering!

Annons

I slutet av förra året skickade regeringen i Eritrea flera journalister till fångläger. Det var inte längre oppositionella tidningar eller radiostationer som drabbades. Alla sådana, utan undantag, krossades i polisrazzior 2001.

En rad journalister som ville ha fria val och pressfrihet har den här veckan suttit inspärrade i 2000 dagar. En av dem är Dawit Isaak, svensk medborgare och tidigare bosatt i Göteborg.

De regeringsstyrda medierna är de enda som finns kvar i Eritrea. De som tillåtits arbeta där har tvingats vara anställda i det statliga informationsministeriet.

Men det har inte skyddat dem. För en tid sedan arresterades ett antal av dessa statsanställda journalister som tydligen inte ansågs pålitliga nog. De skickades samma väg som de oberoende redaktörerna skickats tidigare - till fängelser och fångläger, men några av dem har släppts igen, till skillnad från de oppositionella redaktörerna.

Eritreas regering tycks ännu tro att den kan bete sig hur som helst utan att behöva räkna med allvarliga följder i förhållandet till exempelvis EU-länderna. Det är hög tid att med mycket mer eftertryck göra klart för de styrande i Asmara att de riskerar att förstöra alla möjligheter till goda förbindelser med EU-länderna, inte tillfälligt, utan för lång tid framåt eller så länge nuvarande regim finns kvar.

För en tid sedan kom information via Reportrar utan gränser om att tre av de journalister som spärrades in för några år sedan nu är döda. Den nyheten fick anmärkningsvärt liten uppmärksamhet i Sverige. VLT rapporterade om dödsfallen, men denna tidnings läsare hör därmed till de mer välinformerade. På många andra håll har det fortfarande inte stått en rad och inte sagts ett knäpp.

De tre som rapporterades döda hade suttit i ett slags koncentrationsläger i ett ökenartat område och inte överlevt den behandling de utsattes för. Den svenske medborgaren Dawit Isaak hörde inte till dödsoffren, men att han liksom de andra inspärrade journalisterna är i livsfara är det ingen tvekan om.

Det tog tid för svenska UD att börja engagera sig på allvar för att få Dawit Isaak fri. Förutom Expressen var också de mest inflytelserika medierna i Stockholm anmärkningsvärt sena med att i nyhetsförmedling och opinionsbildning ta upp att en svensk medborgare sitter inspärrad sedan alla fristående medier stängts och alla förespråkare för fria riksdagsval och pressfrihet tystats. Svart göteborgare hade lägre nyhetsvärde i Stockholm än vad vit stockholmare i samma situation skulle ha haft.

Men 2005 blev det till sist en helt annan uppmärksamhet kring samvetsfången Dawit Isaak, mycket tack vare en flerårig kampanj i det numera nedlagda radioprogrammet "Vår grundade mening". När många andra teg påminde de outtröttligt om att Dawit Isaak satt fängslad.

Eritreas regerings ombud i Sverige kan inte längre inbilla sig att svensk opinion är likgiltig för de fängslade journalisternas öde. Däremot kan man undra vad Eritreas diplomater rapporterar hem om regeringarna i Sverige och - framför allt - en del andra EU-länder. Den nya svenska regeringen tycks fortsätta med det företrädarna försökte, att med "tyst diplomati" lirka loss Dawit Isaak. Utrikesminister Carl Bildt (m) har mångas ögon på sig i den här frågan. I riksdagen kan kritiken mot honom växa om intrycket sprider sig att han slarvar med den.

På EU-nivå skulle trycket på Eritrea kunna ökas en hel del. Det är förmodligen så att diktaturen i Eritrea tar alltför lätt på vad följderna blir för relationerna till EU-staterna ifall de fängslade redaktörerna blir kvar

i fångläger och om den ena efter den andra av dem plågas ihjäl eller på annat sätt dukar under i fångenskapen. EU är faktiskt en klubb av demokratier, som förenas av demokratiska värderingar, och dit hör inte minst tryckfriheten och det fria ordet.

En regering skall inte kunna tro att den kan stänga möjligheten till fria val, krossa alla oberoende tidningar och sätta redaktörerna i fångläger - och sedan bara fortsätta som förut i förhållandet till EU utan att något händer där. Just nu har Tyskland som ordförandeland i EU ett särskilt ansvar i den här frågan. Men alla regeringar i EU behöver se till att den ofta omtalade "gemensamma utrikespolitiken" inte ger fribrev för det slags herravälde som behandlingen av Dawit Isaak nu

i 2000 dagar varit ett prov på.

ÅKE WREDÉN

tidigare politisk redaktör på Nerikes Allehanda

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons