Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har musikindustrin någon framtid?

Fildelningsdebatten rasar men jag hör inga vettiga argument från någondera sidan. Nog borde man få provlyssna på musiken innan man betalar för den? Förr hängde vi i skivbutikerna och lyssnade.

Annons

Musiken som man hör på radion kan man ju faktiskt spela in helt lagligt. Varje radiostation är ju en fildelningssite, eller åtminstone en musikdelningssite.

Spelar jag in all musik från alla radiokanaler så har jag ett rätt hyggligt bibliotek. Men om jag betalt 10000 för en dator och 4000 per år för Internet så vill jag väl använda den tekniken som hjälpmedel! Men jag har tröttnat på musikutbudet från svensk radio. I Danmark, Norge och England erbjuds något helt annat.

Vi i Sverige har alltid hamstrat gratismusik. Blandband, kassettbandspelare, kopiering... Ljudkvalitén har inte alltid spelat någon roll.

Den bästa musiken har jag ju redan köpt en gång, ligger på LP-skivor som jag inte kan spela just nu. De musikerna gynnas inte särskilt mycket av att jag köper deras musik på cd eller fil en gång till. Möjligtvis cd-tillverkarna och butikerna, men jag ville ju inte ha cd-n, bara MP3-filen.

En cd med vackert omslag och texthäfte är en presentartikel som jag köper till någon annan. En MP3-fil är nånting jag provlyssnar på en gång och borde betala för om jag gillar den så mycket att jag behåller den och lyssnar gång efter gång.

Och en bok är nästan samma sak, även om jag helst vill ge bort de böcker jag orkat läsa ut. Filmer ser jag helst på bio. De som köpt en jätteanläggning för filmvisning i hemmet tycker väl att de redan betalt tillräckligt till "bolagen", men en licensavgift till upphovsmännen blir en struntsumma i sammanhanget.

Väldigt lite av det man betalar går till upphovsmännen, det mesta går till distributionen. Även det ses av en del som något positivt, "vi behöver skivindustrin". Men är det inte så att datorindustrin och mobilindustrin har kommit att ersätta skivindustrin många gånger om?

Ungdomarnas argument för fildelning, vad säger man om dem?: "Jag orkar inte vänta tills låten eller filmen kommer till butiken." "Jag har inte plats för cd, dvd och böcker i min lilla lägenhet." "Skolböckerna som vi var tvungna att köpa har jag knappt öppnat, allt fanns på nätet."

Allt detta utmynnar i att pengar till musik, filmskapare och författare måste komma som en avgift på att annat sätt än en styckeavgift för varje distribuerat exemplar.

Internetoperatörerna bör betalar "STIM"-pengar. Musikerna, filmskaparna och författarna säljer "licenser" som ger dig rätt att inneha stycket och att få "extramaterial" som kan vara till exempel förhandsexemplar av nya låtar, diplom, idolbilder, texthäften och presentartiklar. Läromedel betalas av staten och skolavgifter efter användningsfrekvens och kvalitetsbedömning, oberoende av distributionsform och inte efter antalet köpta pappersböcker.

Univeritetslitteratur betalas med en terminsavgift. Förlagen specialsyr kursböcker/kompendier efter avtal med institutionerna.

Visst vore det trevligt med nedladdningssiter där man väljer att antingen betalar för varje gång man lyssnar eller tittar eller en högre avgift för permanent nedladdning. Hur får vi dem populära och lönsamma? Inte genom att förbjuda dem som redan bjuder på tekniken.

Lars-Olof Carlsson

civilingenjör väl insatt i fildelningstekniken

Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons