Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jackie Jakubowski: Självmordsbombare kontra Nobelpristagare

Annons

"Det är ett ovedersägligt faktum att judar är överrepresenterade bland Nobelpristagare." Den som påpekar detta är Ahmed Rami på sin hemsida Radio Islam. Ahmed är inte så glad för det.

För fyra år sedan var han särskilt ledsen, med tanke på att minst hälften av Nobelpristagarna hade, som det brukar heta, "judisk bakgrund" (varav två israeler). Ett år senare likadant och i år är ett par av sex pristagare judar. Sammanlagt utgör de cirka 23 procent av alla Nobelpristagare genom tiderna, de flesta verksamma i USA.

Att det blir så förklarar Rami på följande sätt: "Ett Nobelpris i någon av vetenskaperna kräver i dag insatser av väldiga finansiella och personella resurser /./ just den typ av projekt som de ekonomiskt övermäktiga sionistiska organisationerna kan prestera. /./ Motsvarande gäller det prestigefyllda Nobelpriset i litteratur. Här är ju den sionistinfluerade Svenska Akademiens manipulationer löjligt uppenbara".

Frågan om "judisk dominans" i Nobelprissammanhang tycks vara brännande aktuell på den arabiska tvstationen al-Jazeera. I ett långt studiosamtal förklarar Samir Ubeid, som presenteras som "en irakisk forskare bosatt i Europa", att fördelningen av Nobelpriser är orättvis: "Varför har priset gått till 167 judar, men endast till fyra araber? Det finns ju bara 15 miljoner judar utspridda i hela världen och 380 miljoner araber!", utropar Ubeid. "Detta är rasism!" Till slut hamnar han i det klassiska spåret om judar som både har instiftat Nobelpriset för sina egna syften, styr valet av pristagare och kontrollerar alla medier, "inklusive Hollywood".

Fixeringen vid "judiska Nobelpristagare" och konspirationstänkande gör det omöjligt att se vilka faktorer som förhindrar utveckling i arabvärlden. Programledaren i al-Jazeera försöker försiktigt förklara det för Ubeid: vetenskaplig kreativitet gror i samhällen som kännetecknas av frihet och demokrati - och det är långt ifrån verkligheten i Mellanöstern.

Man skulle också kunna tillägga att en annan förutsättning är en kultur och tradition som bejakar ifrågasättande.

När utvecklingen i ett samhälle inte motsvarar de egna ideologiska eller teologiska dogmerna kan olika slags frågor ställas - om de tillåts att ställas. Till exempel: "Vad har vi gjort för fel?" Det är ett sätt att förhålla sig till sina egna tillkortakommanden genom att rannsaka sig själv. Ett annat sätt är att självömkande undra: "Vem har gjort oss detta?" och lägga skulden på inhemska femtekolonnare eller externa fiender.

Dessvärre är det den sistnämna frågeställningen som kännetecknar diskussionen i arabvärlden. Detta blame game, skriver islamkännaren Bernard Lewis i sin bok What Went Wrong? The Clash between Islam and Modernity (2002), har resulterat i att en nödvändig självkritik - och därmed utveckling - uteblivit. Lewis varnar för att om inte arabvärlden utvecklas i demokratisk riktning, med frihet från indoktrinering, frihet att ifrågasätta, frihet för kvinnor från männens förtryck - "som än en gång skulle göra Mellanöstern till det civilisationscentrum det en gång var" - riskerar självmordsbombaren att bli en metafor för hela regionen.

Just nu är det dessvärre den sistnämnde och inte Nobelpristagare som förknippas med Mellanöstern.

Jackie Jakubowski

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons