Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars Luttropp: Så kan vi få en bostadsmarknad värd namnet

De tunga remissvaren på den statliga utredningen om allmännyttans villkor (Allvill-utredningen) spretar åt olika håll men har det gemensamt att de inte vill medverka till en effektiv och dynamisk bostadsmarknad.

Annons

Utredningen har gjort ett bra och ambitiöst arbete genom att föreslå regler för det "affärsmässiga kommunala bostadsföretaget". Grundidén är att konkurrens på lika villkor kommer att stimulera och utveckla den viktiga hyresrätten.

Hyresrättens minoritetsandel av den totala bostadsmarknaden består i huvudsak av tre ägarkategorier: de kommunalt ägda bostadsbolagen, de privat ägda och bostadsbolag ägda av olika pensionärskollektiv till exempel AP Fastigheter och AMF pension.

Alla dessa typer av hyresvärdar vill ha nöjda hyresgäster. Har man det går bolagen bra och bidrar positivt till en bra boendemiljö.

De flesta kommunala bostadsbolagen arbetar i praktiken redan idag i stort sett utifrån affärsmässiga grunder. Jämför man ägardirektiven för till exempel de större av dessa tre olika typer av bostadsbolag bedrivs alla på ett affärsmässigt sätt med på det hela taget likartade krav på en långsiktigt hållbar avkastning och soliditet. När det gäller utdelning till ägaren varierar det. Men det är bara de kommunala bostadsbolagen som genom Allbolagen har en utdelningsbegränsning som givetvis måste slopas om konkurrens på lika villkor skall råda.

Begränsningen är utomordentligt märklig eftersom ingen begränsning gäller för vinstskatter till staten. De kommunala bostadsbolagen måste som alla andra bostadsbolag betala in statlig skatt på årets resultat som då också inkluderar reavinster på fastighetsförsäljningar. Att ha olika villkor för privatägda och kommunägda bostadsbolag strider mot den kommunala likställighetsprincipen.

Utredarna föreslår att de kommunala bostadsbolagens hyresnominerande roll skall upphöra. Det är bra. I en fri konkurrens kan inte de kommunala bostadsbolagen reglera hyresnivån för till exempel de privata hyresrätterna. Nuvarande föråldrade system har fått till följd att hyresbostäder i attraktiva lägen blir så underprissatta att det många gånger lönar sig bättre för bostadsbolagen att låta sina hyresgäster friköpa sina hyresrätter och bilda bostadsrätt.

Konkurrens på lika villkor innebär att hyresvärd och den enskilde hyresgästen förhandlar och kommer överens om hyran i likhet men den övriga fastighetsmarknadens hyressättning för till exempel lägenhetshotell, sommarstugor, kontor och butiker.

Detta får till följd att hyresrätten kommer marknadsanpassas, något som delvis redan är fallet med den sedan två år lagreglerade presumtionshyran i nyproduktionen. För att ekonomiskt trygga besittningsrätten föreslår utredningen att en årlig hyreshöjning får uppgå till högst tre procent utöver inflation.

Det är nu hög tid att hyresregleringen och dess tillämpning skrotas. Den har bevisligen inte under 50 års tid kommit tillrätta med de segregationsproblem som bostadsmarknaden sedan miljonprogrammets tid fortfarande lider av.

Det kommunala bostadsförsörjningsansvaret bör tillämpas så att kommunen engagerar alla upplåtelseformer för att få till stånd ett varierat utbud av bostäder för att främja trygga och hållbara bostadsmiljöer och därmed underlätta för en bättre integration och social sammanhållning samt att även tillgodose bostadsbehovet för personer för vilka kommunen har ett särskilt ansvar. De kommuner som inte har något kommunalt bostadsbolag verkar redan efter dessa riktlinjer.

Utredarnas förslag har goda förutsättningar att få slut på hyresrättens sönderreglerade och dåligt fungerande roll på en i övrigt fri och väl fungerande bostadsmarknad.

Lars Luttropp

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons