Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Linn Aldén, studerande: Utan naturen är vi ingenting

Annons

Med Miljöpartiet i spetsen har den rödgröna majoriteten i byggnadsnämnden i Västerås beslutat om ett byggnadsstopp av husgrupper på landsbygden kring Västerås. Anledningen är att man vill se över byggnationen och arbeta fram en översiktsplan. Det är ett mycket klokt beslut.

Äntligen är det någon som reagerar och avbryter denna trend där flera små städer växer fram i Västerås! Det finns ett flertal exempel: Gäddeholm, Örtagården, Barkarö, områden kring Dingtuna och Skälby, för att bara nämna några. Runt omkring dessa områden byggs enorma handelscentra såsom Erikslund och Hälla.

Vi har i princip all kunskap som krävs för att vi ska kunna samspela med naturen, men ändå så fortsätter vi kämpa emot miljön. Det är ohållbart att fortsätta bygga ut Västerås på det här sättet. Utformningen och byggnationen av vår stad måste revideras. Dels för att det ska gynna oss, dels för att det ska främja naturen och kommande generationer.

Att ta hand om miljön låter som en kliché, men är nödvändigtvis viktigare än vi tror.

Det fanns säkerligen en idé vid byggnationen av dessa områden, att de längre fram skulle utvecklas till samhällen i mindre format, och visionen kan man i dag utveckla ytterligare då till exempel större bostadsområden skulle kunna vara självförsörjande på lokalodlade livsmedel från bönder i trakter runt omkring samt med egna energi- och varmvattensystem i form av vindkraftverk, solfångare och solceller. Nätverk, företag och aktiviteter kan bildas i närområdet.

Vi är dock alldeles för många för att alla ska kunna bo i egen villa, vilket gör att även stadsplaneringen i centrala Västerås måste moderniseras. Det mest ideala vore om man endast bygger lägenheter, flerbostadshus och radhus, så att byggnationen tar så lite mark som möjligt. Man kan ha gemensamma tvättutrymmen, sopställen, dela på trädgårdsarbeten, snöskottning, gräsklippare och verktyg.

I en bilpool turas man om att använda ett antal bilar vid behov, och desto fler man är, desto större krav kan man ställa på närmare och tätare förbindelser i kollektivtrafiken.

Vi kan inte bygga på all den mark vi har, utan vi måste kunna odla våra egna livsmedel samt råvaror för vår energi. Framtida bränslen är och får absolut inte vara olja, gas eller kärnkraft.

Tekniska framgångar de senaste decennierna gör att vi skulle kunna använda vind-, vatten-, sol- och bioenergi på ett mycket effektivt sätt och därmed täcka vårt energibehov. Gamla åldriga skogar och andra viktiga marker ska bevaras som naturreservat för ekosystemen och mångfaldens skull, liksom för mänsklig trivsel och vällust.

I en utopi som denna skulle endast bönder och brukare inom djurhållning ha möjligheten att bo på landsbygden. Men det betyder absolut inte att landsbygdsborna skulle isoleras från samhället. De är en viktig del i samhällets ekonomiska kretslopp samt väsentliga för konsumenterna som måste ha en relation till de resurser som används.

De resurser vi får över från livsmedel kan gå till förbränning för el- och biogasproduktion. Eftersom träden tar upp koldioxid när de växer , så påverkar inte koldioxid-utsläppen från kraftverken växthuseffekten.

Vår verklighet är en helt annan. I dessa bostadsområden har varje familj minst två bilar, och åker till enorma handelscentrum, gym eller aktivitetshallar. Våra liv går ut på att tjäna status genom att ha fler, större och dyrare saker samt ”twittra” och ”facebooka” för att få respekt. Svenskarna mår allt sämre, enligt rapporter från Statens folkhälsoinstitut, och vår samhällsekonomi främjas av att vi blir fler som konsumerar mera.

Förutom vårt konsumtionssamhälle, så använder vi tyvärr inte de förnyelsebara bränslena i den utsträckning som är möjlig. Vi har vant oss vid olja och kärnkraft, och har man en gång skapat ett beroende så är det svårt att bryta sig loss.

Vårt levnadssätt är varken socialt, ekologiskt eller ekonomiskt hållbart. Det tar tid att förändra, bryta mönster och sedan behålla förändringarna komfortabla. Men hur lång tid har vi på oss?

Att reformera samhället är ett uppdrag vi tillsammans med våra politiker måste åstadkomma. Med dagens möjligheter är det enkelt att reformera samhället, men problemet ligger i vår vilja, bekvämlighet och vårt beteende.

Vår planet håller på att utarmas, och vi förbrukar våra resurser i sådan rasande takt att naturen inte hinner med att reproducera material. Varför är det så få som har intresse för att bevara vår enda resurskälla, naturen?

Alla våra material är förädlade råvaror som träd, bomull, olja och metaller etcetera. Det är därför viktigt att byggnationen av bostäder inte får övertaget i naturen, för vi behöver marken. Utan naturen är vi ingenting.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons