Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LO: Las skyddar den svagare parten

Annons

Inför hotet om konjunkturavmattning har Företagarnas

representant i Västmanland, Ove Jansson, kommit med en önskelista som enligt företagarna skulle kunna mildra avmattningen. Problemet är bara att det inte är

några nyheter som presenteras i debattartikeln, utan som vanligt attackeras lagen om anställningsskydd (Las) och arbetsrätten.

Krav på mer valfrihet, som Företagarna vill ha, skapar en farlig obalans på arbetsmarknaden. Det behövs vare sig längre provanställning eller försämrad arbetsrätt. Det ger inte företagen bättre ekonomi. Det är alltid efterfrågan som är avgörande.

Arbetsrättens yttersta funktion handlar om att reglera villkoren på arbetsmarknaden. Marknaden måste regleras för att skapa trygghet och goda förhållanden för de människor som agerar på marknaden.

Arbetsrätten har en moralisk dimension. De bästa förutsättningarna för att reglera arbetsmarknaden uppstår om köpare och säljare, fack och arbetsgivare, av egen kraft, själva genom kollektivavtal reglerar sina förhållanden.

Den gemensamma regleringen, mellan parterna, brukar benämnas den kollektiva arbetsrätten. Enskilda arbetstagare, säljare, kan också träffa avtal med arbetsgivare, köpare, vilket normalt faller under den individuella arbetsrätten.

Men på arbetsmarknaden är maktförhållandet ojämnt fördelat. Därför är kompletterande lagstiftning också viktig. Lagen om anställningsskydd (Las) sätter gränser för vad som kan regleras i individuella anställningsavtal, hur dessa avtal kan utformas och sägas upp. Utan en arbetsrättslig lagstiftning och kollektivavtal är de flesta arbetstagare, säljare av arbete, i avsevärt svagare situation än sin motpart. Den lagstadgade arbetsrätten är därför en skyddslagstiftning för den

svagare parten på marknaden.

När det gäller den arbetsrättsliga regleringen är det nödvändigt att den inte är statisk. Den måste utvecklas och förändras, utan att dess skyddsvärde försämras. Nya tekniska och organisatoriska system ersätter varandra. Sysselsättningen inom olika sektorer förändras över tiden och utvecklingen är olika i olika länder.

Lagen om anställningsskydd fastställer att tillsvidareanställning ska vara den huvudsakliga anställningsformen. Arbetsgivarens rätt att anställa på begränsad tid är idag begränsad. Den i Las använda metoden har visat sig inte vara tillräckligt effektiv. Kraven för att en tidsbegränsad anställning ska vara tillåten har varit svåra att kontrollera, en del arbetsgivare har kringgått dem och därför har allt fler löntagare, särskilt unga, lågutbildade och invandrare, tvingats acceptera tidsbegränsade anställningar.

En utvecklad arbetsrätt är viktig för att skapa bättre balans på arbetsmarknaden. För att behålla en hög rörlighet på arbetsmarknaden är anställningsskyddet ett område där likartade regler bör gälla för hela arbetsmarknaden. Grundskyddet för anställningen måste vara likartad oavsett bransch, därför är trygghet i anställningen genom lagstiftning viktig. Detta innebär dock att lagens dispositiva möjligheter kan och bör användas för att skapa lösningar som är anpassade till skilda förutsättningar i olika verksamheter. Här, liksom för andra delar av arbetsmarknaden är kollektivavtalet ett viktigt komplement till lagstiftningen.

Per Johansson

Per-Inge Ahlbäck

ombudsmän

LO-distriktet Västmanland

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons