Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lydia Folke, rektor: Ropen skalla – samma åt alla!

Annons
Fatal likriktning. För mig blir neoindustrialismens mallar en begränsning för alla – för eleven, lärarna, skolan och för det liv som väntar utanför och efter skolan, skriver Lydia Folke.foto: scanpix

Skolan är bra men måste bli bättre, konstaterar Sveriges Kommuner och landsting (SKL)i sin rapport i juni. Nu är det dags att även höja kvaliteten på skoldebatten.

Men i stället för att titta framåt översköljs vi nu av en ny våg av den gamla industrialismen. En neoindustrialismvåg. Ökande kontroll och produktion styr skolan och inte minst skoldebatten. Neoindustrialismen har ingen politisk tillhörighet. Den finns i alla politiska läger, i alla åldrar, i alla yrken, kanske i varje kvarter. I neoindustrialismen upplever man sig själv som rationell. Behovet av mallar är stort; Ropen skalla – samma åt alla! För mig som arbetar i skolan är deras tolkning av styrdokumenten reduktionistisk, vinklad och passé.

Det är dags att starta en diskurs! Följande begrepp kan belysa neoindustrialismens styrning av skoldebatten:

w Garanterad undervisningstid

Att man kan fastställa en mall för hur lång tid man minst ska ha på sig för att nå målen är lika ödesmättat som tron på att det är först i juni år 9 som alla målsättningar nås. Finland har bildningsplikt – Sverige skolplikt och närvaroplikt. Men denna så kallad garant stänger in eleverna i grundskolan, då få skolor har modet att på allvar följa eleven från sin nivå till nästa. När vi försökt ge eleverna nästa utmaning i form av A- och B-kurser har de ändå fått börja om vid gymnasiestarten.

Garanten kan också användas för att utestänga elever från att nå mål eller högre mål. För mig är det viktigt att eleverna i stället kan välja att ha mer eller mindre tid i olika ämnen utifrån sin målsättning. Nehej, för glöm ej neoindustrialisternas mall: Samma åt alla!

w Måluppfyllelse

Av skolans styrdokument har neoindustrialisterna valt en, kursplanerna. Av kursplanerna har man valt att fokusera på att alla elever ska nå betyget (minst) godkänd, där ordet minst är betydelselöst. Det man mäter är antalet elever som inte når G. Måttet förväntas ständigt minska och kallas ökad måluppfyllelse. Hur många av eleverna som inte når målen väl godkänd eller mycket väl godkänd mäts inte. Neoindustrialisternas mått: Samma åt alla!

w Meritvärde

Neoindustrialisternas syn blir förstås att en bättre skola motsvaras av högre betygs-resultat. Men det är läraren som sitter på makten; läraren ska bedöma elevens kunskapsnivå.

Jag vill framhålla att betyg alltid är en subjektiv bedömning. Lärande är ingen produkt – det är en process. Elevens betyg är lärarens tolkning av både eleven och styrdokumenten. Trots detta behandlas betyg som om de vore objektiva mätvärden. Neoindustrialisternas tro: Samma åt alla!

w Lärarkompetens

I ivern att minska antalet ännu ej godkända blir återigen det enklast mätbara väg-ledande för neoindustrialisterna. Ju mer akademiska poäng, desto bättre lärare. Jag har haft anställningsintervjuer med lärare som haft hundratals poäng över vad som krävs, men vissa har inte ens sett mig i ögonen. Vad säger poängantalet om läraren inte kan lyfta blicken från boken eller sig själv?

Eftersom läraren sitter på betygsmakten blir följden att om läraren inte kan möta eleven så nås inga betyg alls! Men neoindustrialisternas logik är ju fler lärarakademiska poäng desto fler G. Neoindustrialisternas poäng: Samma åt alla!

Neoindustrialismens mallar innebär en fatal likriktning. För mig blir deras Samma åt alla en begränsning. En begränsning för alla – för eleven, lärarna, skolan och för det liv som väntar utanför och efter skolan. Jag vill verka för ett lärande som utgår från individens intressen, talanger och behov. Där den individuella utvecklingsplanen verkligen blir individuell. Individuell tidsåtgång och individuella mål. Individuell i min träning i mötet med mig själv och andra.

Runt detta kan vi samlas och ha ett gemensamt lärande i till exempel skolan. Ett lärande som tar avstamp i mötet. Här är jag – var är du? Den dagen är inte långt borta!

Riksdagen har nyligen fattat beslut om en ny skollag som trädde i kraft första augusti 2010, där det står att eleverna ska utvecklas så långt som möjligt. Låt därmed neoindustrialism-vågen bli en kortvåg! Jag drömmer om den dag då skolan inte begränsar lärandet utan i stället bejakar varje individs utveckling. Att få vara med och jobba mot detta mål är fantastiskt! Ropen skalla – utvecklingsgaranti åt alla! Elever, lärare, skolledare, skolor...

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons