Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Michael Gajditza: Inrätta ett resningsinstitut som i Norge

Vartefter nya rättsfall uppdagas i vilka felaktiga domar utdömts framstår den princip, orubblighetsprincipen, som i dag är den starkaste ledstjärnan för de flesta av Högsta domstolens justitieråd i deras granskning av olika reningsärenden, som en allt mer förlegad princip grundad på en tidigare tro om domstolars och domars ofelbarhet.

Annons
Ifrågasatt. Rättvisan, här representerad av Fru Justitia, kan begå misstag. Bör det bli lättare att få resning?foto: scanpix

Detta uppmärksammades under mitten av 2000-talet av den dåvarande JK:n Göran Lambertz som också tog initiativ till en utredning som gavs namnet ”Felaktigt dömda”. Ett utmärkt och lovvärt initiativ då Lambertz i denna kom fram till vissa grundläggande slutsatser utifrån det material som genomgicks av utredningen. Bland dessa kunde märkas att en av de tydligaste orsakerna bakom felaktiga domar var polis och åklagares många gånger bristfälliga utredningar.

Denna slutsats har, sedan Lambertz utredning gjordes, kommit att besannas på ett oerhört tydligt och skrämmande sätt genom den granskning som sedan dess skett avseende de mord som Thomas Quick dömts för och sedermera beviljats resning för ett efter ett. Detta är utan tvekan en av de största rättsskandalerna alla kategorier.

Den som på nära håll tagit del av polisutredningar i ärenden med betydligt lägre profil än Quickärendet kan konstatera att bristerna i de utredningar som görs, särskilt i narkotikamål där den misstänkte är tidigare straffad, ofta är mycket stora. Minsta motståndets lag råder och det är mycket ovanligt att någon utredning görs avseende alternativa gärningsmän även i de fall då den misstänkte nekar och kan peka på omständigheter som borde få utredningsmännen att höja blicken.

I vårt västra grannland Norge inrättade man år 2004 vad vi kan kalla ett resningsinstitut med uppgift att ta sig an och granska inlagor och resningsansökningar från människor som anser sig vara felaktigt dömda i brottmål. Resultatet är både glädjande och förskräckande. Mellan åren 2004–2009 beviljades totalt 89 resningar innebärandes att oskyldiga som dömts felaktigt friades och fick upprättelse. Även i Storbritannien finns ett motsvarande institut med mycket likartade erfarenheter som det norska.

Motsvarande antal resningar i Sverige under dessa år är långt mycket lägre och landar på runt 10 procent av det antal som Norge uppvisar. I verkligheten blir siffran naturligtvis ännu lägre då hänsyn tas till befolkningsmängd och det totala antalet dömda.

En fråga som här måste ställas är om någon på fullt allvar tror att våra domstolar är så oerhört mycket mer kompetenta än deras norska motsvarigheter, att antalet felaktigt dömda i Sverige med så stor marginal skulle understiga den verklighet som visats i Norge?

När verkligheten visar att en gammal princip som orubblighetsprincipen har spelat ut sin roll så ändrar den kloke på principen. Orubblighetsprincipen kommer annars att förvandlas till orättviseprincipen.

Ett humant, civiliserat samhälle och rättsstat kan begå fel mot sina medborgare. I dessa begrepp ligger dock även, att en sådan stat då felen uppdagas, gör sitt yttersta för att rätta till dessa och kompensera den enskilde. I det avseendet ligger vi i dag långt, långt efter Norge!

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons