Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nima Sanandaji: Vad beror fattigdomen på?

Annons

Peter Sörbom och Sven Elander från Forum Syd skriver den 28 juni att G8-ländernas löften om bistånd är otillräckliga. Man kan ifrågasätta argumentation. Sörbom och Elander riktar skarp kritik mot att G8-länderna för att "med nuvarande blygsamma årliga biståndsökning kommer G8-länderna inte att vara i närheten av att kunna visa upp en årlig ökning på 50 miljarder per år 2010."

Att en ökning av biståndet med 50 miljarder dollar per år i sig skulle vara önskvärt tål att diskuteras. Genom åren har en enorm industri växt fram i västvärlden bestående av tusentals organisationer som lever på bistånd. Tillsammans med byråkrater vid statliga biståndsorganisationer har de individer som arbetar inom denna sektor ett starkt egenintresse att öka biståndet och motverka all kritik av bistånd som sådant, så att de egna karriärmöjligheterna förbättras hellre än hotas.

Men om man objektivt granskar biståndet till Afrika så är det allt annat än självklart att biståndspolitiken i stort är en positiv kraft för långsiktig utveckling. De 48 länderna i Afrika söder om Sahara har kombinerat en ekonomi som är mindre än sex av de femtio amerikanska delstaterna. Denna fattigdom har länge hävdats bero på kolonial exploatering och kapitalistisk utsugning. Men kolonialismen tog slut för länge sedan och många tidigare kolonier, exempelvis i Sydostasien, har genom framgångsrik ekonomisk politik uppnått mycket hög levnadsstandard. Samtidigt utmärks Afrika just av begränsad inhemsk och utländsk företagande och är den minst kapitalistiska delen av världen.

Så vad beror fattigdomen på? Sedan slutet av kolonialtiden har afrikanska stater satsat på olika former av statsplanerade ekonomier, påhejade av västerländska intellektuella och finansierade av omfattande biståndsprojekt. Trots att 319 miljarder dollar i bistånd har givits till Afrika söder om Sahara mellan 1984 och 2002, motsvarande cirka 80 procent av regionens BNP 2002, så har biståndspolitiken varit ett stort misslyckande. Levnadsstandarden i termer av köpkraft har i själva verket minskat från 660 till 577 dollar mellan 1980 och 2002 i regionen. Det är inte märkvärdigt att människor som arbetar inom biståndsbyråkratin ständigt kräver högre bistånd - men om den mest biståndsberoende regionen av världen utvecklas bakåt hellre än framåt är detta kanske en indikation på att biståndet gör mera ont än gott?

Nima Sanandaji

Vd tankesmedjan Captus

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons