Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Partiet som valdes bort

Annons

"Valet väljarna valde bort". Det är den klatschiga rubriken på den socialdemokratiska idétidskriften Tidens senaste nummer. En annan rubrik skulle kunna vara "Partiet väljarna valde bort".

24,6 procent är socialdemokraternas lägsta valresultat sedan 1912. Visst är det stor skillnad mellan ett riksdagsval och valet till Europaparlamentet. Och självfallet skulle socialdemokraterna fått många fler röster om valet hade gällt svensk politik.

Men drygt en månad efter EU-valet är partiet betydligt mer bekymrat än det från början gav sken av. Det är bland annat uppenbart att stämningarna i väljarkåren missförstods. Att - vilket var huvudstrategin - utmåla valet som en kamp mellan höger och vänster gav inget resultat.

I Tiden medger partisekreterare Lars Stjernkvist utan omsvep misslyckandet. Han tror fortfarande att en höger-vänster konflikt är värd att satsa på. Men han konstaterar samtidigt att varken medlemmar eller väljare kände engagemang för EU.

Stjernkvist gör två reflektioner. Den första: Misstron mot EU speglar en allmän känsla av maktlöshet. "De som känner att de inte kan påverka sitt jobb och sin vardag, upplever EU som än mer omöjligt att påverka."

Den andra: "Det saknas en levande, nationell debatt om EU-politiken." EU blir därför abstrakt och opåverkbart.

Om bara var tredje väljare röstar kan det inte förklaras med maktlöshet på jobbet och i "vardagen". I inget land är inflytandet på arbetsplatsen så stort som i Sverige. De allra flesta av oss har också, jämfört med andra länder, goda möjligheter att planera våra liv meningsfullt.

Men påpekandet om bristen på en "levande" EU-debatt är helt riktigt. Frågan är då varför? Lars Stjernkvist går inte in på saken. Och det är fullt förklarligt. Sanningen är nämligen att partiledningen aldrig önskat en sådan debatt.

Från det att Europafrågan för cirka 15 år sedan blev aktuell i svensk politik har socialdemokraterna konsekvent undvikit att tala öppet om dess innebörd. Men i Svenska Dagbladet förklarar förre partiordföranden Ingvar Carlsson det låga valresultatet med att partiet inte lyckats förklara "nationalstatens otillräcklighet".

Som om han någonsin själv försökt! Ingvar Carlsson undvek som statsminister ytterst noggrant att tala om "nationalstatens otillräcklighet". Det gällde att få svenska folket att rösta ja till medlemskap. Då var det inte läge att säga sanningen om överstatlighet och uppgivande av självbestämmande.

Göran Persson fortsatte mörkningen i EMU-frågan genom ett ständigt kryssande mellan olika ståndpunkter. Men vid det laget hade medlemmar och sympatisörer börjat genomskåda strategin. Partiledningen talade med kluven tunga.

Den misstro som valet till Europaparlamentet demonstrerade riktades i hög grad mot det socialdemokratiska partiets metoder och retorik. Det kommer att få följder för hela s-politiken. Att övertyga väljarna och uppnå trovärdighet för sina förslag lär bli svårare.

Göran Persson går in i mandatperiodens andra halva, två år före nästa riksdagsval, försvagad och ifrågasatt. Det är till största delen självförvållat.

MATS WIKLUND

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons