Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pedagogiskt idéforum: Satsa på Livskunskap

Annons

”När det utsatta barnet inte lyckas beveka den vuxne till att verkligen lyssna på barnet återstår symptomens språk: missbruk, psykos, kriminalitet.” (Psykologen och författarinnan Alice Miller.) Här sammanfattas orsaker till mycket av skolornas problem med utagerande barn och ungdomar.

Många vuxna har synpunkter på skolans fostringsmetoder. Men det verkar som om många går förbi själva kärnfrågan. De känslomässigt intelligenta pedagogerna och de med ett uns av psykologiska kunskaper ser att det handlar om vår egen rädsla att bemöta känslosamma yttringar, vare sig de består av misshandel, brutalt språkbruk eller uppgivenhet och inåtvändhet.

Eftersom det i lärarutbildningen ännu inte finns utrymme för dessa svårbemästrade områden måste varje enskild rektor inse vikten av att personalen får kompetensutveckling i EQ, känslomässig intelligens, så att de vågar möta dessa elever där de är och tillsammans med dem glänta på deras ryggsäckar. Inte med kuratorers yrkeskompetens utan som empatiska medmänniskor. Den personalen blir livsviktiga vittnen som bildar uppfångande nät så att eleverna inte faller ner i glömskans mörker för att senare dyka upp som psykiskt störda, våldsverkare, missbrukare eller kriminella.

Det är inte bara mobbarna, klottrarna, skolkarna, de som märks, som kan torpedera skolans kryssande farkost. De mobbade, de tysta och avstängda, kan vara vandrande minor med en förödande sprängkraft.

De snabba lösningarnas vänner som bara förespråkar bestraffningar är ute i ogjort väder. Det är som att sätta plåster på huvudvärk och inte förstå varför huvudet fortsätter orsaka smärta. Så länge man inte angriper orsaken till problemen eller angriper dem med relevanta medel finns de kvar.

Regelbundna-elevkonferens-rådslag väger tunga åsikter på guldvåg medan de unga väger lätt. Tiden går. Lugnande-tablett-räddningstjänsten rycker ut och ger sitt bidrag. Tiden går. Samtal-med-föräldrar-servicen gör sin insats: ”ni borde nog prata med er son om att man inte får uppföra sig som han gör”. Och tiden går.

De flesta ”hjälpsamma” handlingar begås med gott uppsåt, men med en omedvetenhet som kan bli nedbrytande. Man följer lagstadgade mobbningsplaner eller ser till att andra vetenskapligt beprövade metoder införs. Under tiden bär våra barn sina lidanden ensamma och obekräftade. Bakom mänskliga kamouflage, både vuxnas och barns, finns det lilla sårade barnet som inte riktigt släpps fram.

Det är bevisat att gråt över smärta, sorg och ängslan inte bara innebär att tårar rinner. Samtidigt avsöndras stresshormoner som åstadkommer avspänning i organismen. Med kännedom om kroppsspråkets kommunikation är det intressant att betrakta spända och stela människor, som i de flesta fall varslar om en pågående kamp inombords.

Nu är hög tid att skolan prioriterar dessa elever, som löper stor risk att bli kroniskt sjuka och i vuxen ålder bli inlåsta på kliniker och fängelser. När skolan tar detta ansvar slipper staten punga ut med miljarder för någonting som relativt enkelt kan förebyggas. En del skolor i landet har schemalagd Livskunskap. Dessa skolor går före med djungelkniv och banar väg för andra.

Så länge man slipper betyg i detta ”ämne” kommer det att vara det andningshål och den frizon för reflektion varje elev och skolpersonal så väl behöver i dag. På så gott som varje skola finns det människor som ser och upplever dessa behov och som också presenterar dem inför skolledning och på personalkonferenser, men de når inte alltid fram. Förhalning av åtgärder ger budskap om att eleverna inte är så viktiga. De skolor som inte agerar i dessa frågor framstår som eleganta Rolls-Royce med mopedmotorer och väl dolda rostangrepp.

Alice Miller sammanfattar: ”Förnekandet (av dessa behov) gör att samhället kan fortsätta strunta i de förödande effekterna av trakasserier mot barn”

Anders Caringer

Lena Schilström

Västerås pedagogiska idéforum

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons