Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pervers beskattning av "överlikviditet"

Annons

Sverige är snart ensamt om att ha förmögenhetsskatt i en värld som konkurrerar om både kapital och arbetstillfällen. I EU återstår bara Frankrike, Spanien - och Sverige.

Och inget land i världen, utöver Sverige, har något så tillnärmelsevis perverst som lex Uggla, denna lag som sångaren Magnus Uggla fått ge namn åt sedan hans företag å det hårdaste efterbeskattats på grund av "överlikviditet".

Cirka 30000 företag i Sverige riskerar att likt Magnus Ugglas bli drabbat av samma lex.

Enligt Skatteverket handlar det om företag som både har mer än en miljon kronor i likvida tillgångar och över 200 procent i kassalikviditet.

Alltså företag som varit framgångsrika, som skötts väl, som samlat i ladorna för att kunna ge sina anställda trygghet även i sämre tider. Eller som väntar på rätta tillfället att investera utan att behöva låna.

Över sådana företag ska svenska skattmasar sätta sig till doms. Likviditeterna ska de skönsmässigt rimlighetsbedöma.

Vad har de för kompetens till det?

Vad vet de om vilka investeringsstrategier eller konjunkturbedömningar som olika företag inom vitt skilda branschförhållanden finner vara de mest rimliga? Och till vilken nytta?

Hela summan av den svenska förmögenhetsskatten ger staten drygt fem miljarder kronor. Merparten av den summan - cirka 3,5 miljarder kronor - får vanliga villa- och fritidshusägare betala när taxeringsvärdena på deras fastigheter stigit.

Lex Uggla är, om man ser till inkomsten för staten, som en droppe i havet. 50 miljoner kronor totalt beräknas den ge.

Det motsvarar 1 procent av statens bruttointäkt från förmögenhetsbeskattningen. För den lilla ynka procenten ska 30 000 företagare, ofta också arbetsgivare, tvingas leva bortom normal rättssäkerhet.

Det kärnsvenska i denna skattepolitik blir ytterligare befäst om man också beaktar dess undantag. Således beskattas de riktigt stora förmögenheterna inte alls, eftersom det skulle leda till att de prestigetunga storföretagens svenska ägare lämnade landet.

Inte heller kan jordbruksmark av det slag som till exempel statsminister Göran Persson förvärvat ingå i någon slags överlikviditet. Ägande av utländska aktier, liksom dyr konst och dyra antikviteter, undantas också. Om enbart den sortens konstlade investeringar i stället kunde få leva fritt i ett svenskt tillväxtskapande, så skulle det ge en återbäring i form av både jobb och alldeles normala skatter som mer än väl uppväger de klena intäkterna av lex Uggla.

Skatteverkets egen chef Mats Sjöstrand har offentligt gett ifrån sig utmärkta argument för att slopa den orimliga förmögenhetsskatten. Detsamma har även den förre LO-ekonomen P-O Edin gjort.

Men socialdemokraterna som parti, liksom vänstern och miljöpartiet, har så sent som i våras valt att låta lex Uggla stå kvar - måhända för att inbilla folket att det är jämlikhet de håller på med?

Olle Wärmlöf

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons