Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politiker bakom landstingets kris – inte ineffektiv personal

Annons

Sjukvården i Sverige och Västmanland har under senare år visat prov på fantastiska resultat. Begrunda faktarutorna nedan som visar ett axplock på hur stark utvecklingen och effektiviseringen varit. Dessa förändringar har skett trots att sjukvårdens andel av de offentliga utgifterna stått stilla under senare år.

Detta har skett genom medicinska land-vinningar och förståndiga kollegor som effektiviserat vården, men tyvärr också till en kostnad av att tempot i sjukvården påtagligt skruvats upp. Tempot är i dag på många håll så högt att tiden för reflexion hos läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal inte räcker till för att fundera en extra gång på vad som är bäst att göra. Kanske är det inte ytterligare en röntgenundersökning som patienten behöver utan ett samtal om innebörden av allt det som sjukvården redan vet?

Det som däremot stått still är den politiska retoriken och missnöjet med vårdens beteende, att inte hålla ”budget”. Den bild som målas upp är att politiker och tjänstemän tar ansvar för ekonomin samtidigt som rapporter över hela landet duggar tätt om brister i vården. Men man kan inte ta ansvar för ekonomin utan att samtidigt ta ansvar för innehållet och omfattningen av vården, då det är vården som kostar.

Vi har en, politiskt skapad, permanent kris i landstingens Sverige. Verksam-heten har ett ständigt växande uppdrag, där varje ny medicinsk indikation driver upp kostnaderna, vilka ökar än mer av en vårdgaranti som saknar medicinsk prioritering.

Hur mycket pengar har landstingen skjutit till när vårdgaranti på fetmaoperationer infördes? Hur mycket pengar har politikerna skjutit till när man införde digitala patientjournaler? Besluten må vara bra i sig, men utan ökade anslag tvingar man den övriga verksamheten att minska sina kostnader.

Denna politiska ansvarslöshet kombineras med en lika stor aningslöshet om betydelsen av de djupt förankrade humanistiska principer som är sjukvårdens inre drivkraft - i enskilda möten mellan läkare och patient kommer budget stå tillbaka i försök att bota, lindra och trösta.

Det finns en politisk vilja att låta styra sjukvården som en industriell process, där allt löser sig för att man jobbar snabbare. I dagsläget är belöningen, för att du till exempel återger människor rörlighet och frihetskänsla med höft- och knäproteser, eller räddar dem till livet med dialys och intensivvård, endast minskad budget, sämre arbetsschema, tyngre jourer och ytterligare krav på mer och snabbare vård.

Det är vi medborgare som genom våra politiker ska och måste bestämma vilken vård som vi har råd att erbjuda. I stället för att vi på allvar diskuterar etiska och medicinska frågor om vårdens mål och mening fokuseras debatten och besluten alltid på ekonomi.

Vi är alla eniga i önskan om mer och bättre sjukvård. Läkarföreningen efterfrågar nu något lika enkelt som sällsynt – ett politiskt förnuft som inte enbart beklagar och anklagar sjukvården ur ett kostnadsperspektiv utan också vågar diskutera vad den offentliga sjukvården på sikt har för uppgift och möjligheter.

De ekonomiska larmrapporterna från olika landsting i Sverige är i första hand inte uttryck för ineffektivitet och frånvaro av ansvars-tagande hos läkare och annan vårdpersonal, utan en politisk skapad kris som hotar tilltron till offentligt finansierad sjukvård.

Som framgår av objektiva data har Sverige en sjukvård som väl mäter sig med andra länder. Landstinget Västmanland står sig mycket väl i en jämförelse med andra landsting. Att Västmanland inte får del av ”kömiljarder” eller andra prestationsersättningar beror i första hand på att det är svårt att öka takten om man redan springer så fort man kan.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons