Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Småföretagare behöver inte skämmas

Annons

Etiken i näringslivet har varit på allas läppar under lång tid. Indignationen över vad som allmänt uppfattats som en girighetskultur på eller över gränsen till det kriminella har främst riktats mot ett litet antal börsnoterade koncerner. Senast Skandia.

Men även små företagare har fått känna av ett ökat misstroende. Som förtroendevald i Företagarna, Sveriges största företagarorganisation, de små och medelstora näringsidkarnas organisation, vet jag att många medlemmar känner ett starkt obehag över att oförskyllt bli nedstänkta av de stora roffarnas diskvatten.

Oförskyllt var ordet. För vi ska ha klart för oss att det inte är i grunden företagare som har plockat ut svindlande bonusar, avgångsvederlag och pensioner, eller lyxrenoverat Strandvägslägenheter, på företagens bekostnad. De som gjort detta i de så omtalade fallen har utan undantag varit anställda direktörer, alltså tjänstemän. Dessa har till det maximala lyckats utnyttja en uppkommen situation i börsföretagen där nya tiders passiva institutionsägande kombinerats med gamla tiders etikettsregler om att inte opponera sig mot styrelse och vd på bolagsstämmorna.

Alltså ett extra starkt tjänstemannavälde sam-tidigt med en ovanligt svag ägarmakt. Plus att det funnits "någon annan", en stor koncern, att plocka pengarna ifrån.

Med småföretagare har det varit annorlunda. Inte så att de har saknat lust att tjäna pengar. Men därför att villkoren varit så radikalt annorlunda.

Småföretagaren är i princip synonym med sitt företag. Om småföretagaren drabbas av en obetvinglig lust att ta ut en fantasilön, en flermiljonbonus, en lyxyacht eller något likvärdigt för egen del, så finns bara det egna företaget att mjölka. Han eller hon tar då pengarna av sig själv, blir på ett ytligt plan en penningstarkare privatperson men samtidigt en betydligt mindre likvid företagare.

Den som gör så riskerar i nästa steg, kanske nästa lågkonjunktur, att mista företaget och bli av med försörjningen, resten av rörelsens värde, varumärke och goodwill.

Under tiden som etikdebatten dragit över Sverige har en statlig förtroendekommission arbetat. I ledningen för den har stått den förre finansministern Erik Åsbrink. Lagom till den 1 maj lade kommissionen fram sitt betänkande, men trots det visade sig innehållet inte vara så tokigt.

Bra förslag från Förtroendekommissionen är bland annat att bolagsstämmorna i aktiebolagen ska få mer att säga till om på styrelsernas och direktörernas bekostnad. Till exempel ska stämmorna bestämma om principerna för vd- och styrelseersättningar och alla former av så kallade aktierelaterade incitamentsprogram. Vidare ska bolagsstämmorna välja styrelseordförande, inte styrelsen inom sig. Styrelse, vd och finansdirektör ska också avkrävas skriftliga försäkringar om riktigheten i den finansiella rapporteringen.

Det mesta av detta riktar sig främst till storföretagen, med all rätt. Men det finns också en del som får småföretagarna att vädra morgonluft. Dit hör Förtroendekommissionens förslag om att avskaffa förmögenhetsskatten.

Det är ett utmärkt förslag, oväntat men efterlängtat. Ett slopande av förmögenhetsskatten skulle rent av betyda mer för samhället i stort, för entreprenörskapet och tillväxten i den svenska ekonomin, än alla de andra goda förslagen tillsammans.

OLLE WÄRMLÖF

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons