Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Socionom: Barnen inte bara skolans och socialtjänstens ansvar

Annons

Elisabet Unell, ordförande i Västmanlands kommuner och landsting skriver i VLT den 10 september att barn till missbrukare måste få bättre stöd. Detta är självklart väldigt viktigt eftersom vi vet att barn till missbrukare utvecklar både fysiska och psykiska symtom på ohälsa som till exempel huvudvärk, ont i magen, nedstämdhet, aggressivitet och svårigheter med kamratrelationer. Risken för att utveckla egna drogproblem är också större hos barn till missbrukare jämfört med andra barn.

Unell skriver vidare att beredskapen för att upptäcka och stödja barn till missbrukande föräldrar måste bli bättre och hon förordar bättre samarbete och tydliga rutiner inom skolan och socialtjänsten. Men skolan och socialtjänsten är inte de enda som har ett ansvar. Om vår beredskap för att upptäcka vuxna människors riskbruk av alkohol istället blev bättre och ge stöd i dessa lägen skulle våra barn i större utsträckning inte behöva växa upp i familjer med missbruk.

Att ta upp frågan om alkohol är viktigt både inom primärvården, mödra- och barnhälsovården, akutsjukvården, psykiatrin, på högskolan och inte minst på våra arbetsplatser. Här pågår en hel del bra arbete runt om i Sverige, men bra kan ju alltid bli bättre.

90 procent av Sveriges befolkning dricker alkohol och konsumtionen har sedan mitten av 1990-talet ökat med mer än 30 procent. Varje svensk över 15 år dricker i genomsnitt cirka 100 flaskor vin eller 37 helflaskor vodka per år. Och alkoholen har två sidor. Den är positiv, stämningshöjande och avslappnande men samtidigt påverkar den vår hälsa och våra relationer. Den kostar i sjukvård, produktionsbortfall och arbetsplatsolyckor, trafikolyckor och självmord.

Vi behöver inse att vägen till missbruk och beroende går via riskbruk/överkonsumtion av alkohol. De negativa konsekvenserna kommer redan innan man är i ett beroende. Men vågar vi gripa in och kommentera en god väns eller arbetskamrats alkoholkonsumtion när vi ser att det dricks för mycket? Vågar vi reflektera över vår egen

alkoholkonsumtion? Och vilka värderingar styr när vi tycker att den som inte dricker på festen är konstig och måste förklara varför, eller när vi som vuxna

köper ut alkohol åt våra tonåringar eller köper alternativt säljer smuggelsprit?

Det här är både känsliga och svåra frågor och jag gör inte anspråk på att sitta inne med alla svar. Men vill vi ge våra barn ett bättre stöd har vi alla ett ansvar att ta.

Marita Svärd

socionom och alkoholcoach

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons