Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stockholm är navet

Annons

De för mig viktiga argumenten i regionfrågan handlar om de statliga myndigheternas indelning, statens sätt att styra där den ska styra och låta bli att styra och inte styra med alla verktyg i lådan.

Det är frågor som riskerar att komma i skymundan när det börjar ritas kartor. Men visst, till slut måste kartor också ritas och det kan ju alla ha åsikter om och mest synd blir det om dem ingen vill ha, så kompromisser kommer att bli nödvändiga.

Det stora stridsäpplet är ju om en framtida Mälardalsregion ska inbegripa Stockholm eller ej. Statens och statsintressentföreträdarnas argument är välbekanta och självklart relevanta. En Mälardalsregion inbegripande Uppsala län, Sörmland, Östergötland, Örebro, Västmanland och kanske ytterligare ett antal randkommuner skulle tillsammans med Stockholm bli för mäktigt. En reell konkurrent till staten själv! Självklart är det svårt för vilken statsmakt som helst, liksom för övriga landet, att stillatigande acceptera detta. Svaret har då blivit, som redan antyddes i bildandet av mål 2-regionerna för snart ett år sedan; låt de andra vara tillsammans men ta bort Stockholm.

Detta kan låta bestickande, men problemet är att vår enda gemensamma nämnare mellan östgötar och västmanlänningar i allmänhet och oss i norr i synnerhet är - Stockholm. Det är navet som förenar ekrarna. Min personliga uppfattning i saken är som följer. Att lämna Stockholm utanför en Mälardalsregion borde vara lika otänkbart som att lämna Göteborg utanför en Västra Götalandsregion eller Malmö utanför Skåne.

Så vad göra? Ja, antingen hitta en konstruktion som låter denna stora drake bli stor men ändå inte hotfullt stor för vare sig staten eller andra regioner. Det finns ju exempel på speciallagstiftning som rör huvudstäderna i både USA och England.

Eller så ta ett omtag vad gäller vilka som mest vill och behöver ingå i en Mälardalsregion med Stockholm som nav.

Östergötland siktar ju med axeln Norrköping-Linköping på att bli vad man själva kallar "fjärde storstadsregionen". Det kan då tyckas lite tårta på tårta att samtidigt vilja ingå i Mälardalsregionen. Örebro län har väl uttryckt störst skepsis till att vara med och medfinansiera Citybanan i Stockholm, trots en betydligt lägre insats än till exempel Västmanland. Rimligen betyder väl detta att nyttan för Örebo län att lösa proppen i Stockholms spårsystem trots den i sammanhanget låga kostnaden inte anses tillräckligt stor. Det länder till viss eftertanke. I Uppsala län, som ju på många sätt är mest integrerat med Stockholm, har det detta till trots då och då

luftats tankar om ett storlän med Uppsala, Gävleborg, Dalarna och oftast också Västmanland. Visst har väl detta resonemang mest haft sin bakgrund i kretsar kring Akademiska sjukhuset som med denna konstruktion skulle se sitt sjukhus som det enda universitetssjukhuset i sin region och därigenom mer ohotat än om man ansluts till Stockholm. Men ändå har resonemangen förts.

Jag är inte ute efter att knuffa någon ur båten, men med de dilemman som uppstår både med och utan Stockholm i en framtida Mälardalsregion, bör vi alla ta oss en funderare på hur dilemmats bägge horn ska kunna undvikas. Och då bör vi kunna diskutera även tidigare ställningstaganden. Som bekant är det förmågan att tänka om som skiljer den vise ifrån den envise.

Stig Henriksson

Kommunalråd Fagersta

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons