Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svårt att få tågpendling lönsam

Annons

De första delarna av Mälarbanan och Svealandsbanan öppnade 1997. Sedan dess har en modern, snabb och konkurrenskraftig tågtrafik skapats. Tågtrafiken och tågresandet har ökat mycket starkt.

Det är framför allt resor till arbete och skolor som har ökat. Detta är på olika sätt till fördel för hela Mälardalsregionen. Denna typ av resande är koncentrerat till ett par timmar på morgonen och sena eftermiddagen - under arbetsdagar.

Nu har SJ dragit in tåg mitt på dagen och på kvällarna. För pendlare som reser ut från Stockholm har även tågförbindelserna försämrats morgon och kväll. Restiderna har i vissa fall förlängts. Månadskorten har samtidigt blivit dyrare (men priserna i övrigt har sänkts). Detta ställer naturligtvis till problem för dem som planerat sitt arbete och boende under de tidigare premisserna. Utvecklingen i regionen riskerar också att få ett bakslag.

Den typ av tågtrafik som nu dominerar i Mälardalen är i princip svår att få lönsam rent företagsekonomiskt. Orsaken är att det finns stora trafiktoppar morgon och kväll. Tågen in till Stockholm mellan klockan sju och åtta på morgonen är ofta överfulla, medan tågen under stora delar av dagen och på kvällarna har gott om lediga platser, trots att man då kör betydligt färre tåg.

Faktum är att ungefär två tredjedelar av tågen bara behöver användas runt 10 procent av årets timmar. Resten av tiden står de stilla. Då kostar de bara pengar och ger inga intäkter. Räknat per resande eller per personkilometer blir den här typen av trafik betydligt dyrare än ren fjärrtrafik som i regel är mycket jämnare fördelad över dygnet och året.

Problemen med ett ojämnt kapacitetsutnyttjande är inget unikt för just tågpendlingen i Mälardalen. Det gäller de flesta liknande verksamheter i samhället som pendeltågen i Stockholm, busstrafik och vägtrafikens infarter.

Man ser alltså två effekter: De kortare restiderna har i och för sig gjort tågtrafiken mera produktiv - man kan utnyttja samma tåg och tågpersonal för flera turer. Samtidigt har tågtrafiken, i stor utsträckning övergått till att bli pendlingstrafik med utpräglade toppar morgon och eftermiddag.

Ur företagsekonomisk synpunkt tar dessa två effekter mer eller mindre ut varandra. Den tidigare omoderna, improduktiva och långsamma tågtrafiken hade ekonomiska problem. SJ kämpar nu med ekonomin även i den nya trafiken. Jag förstår SJ:s problem, även om jag ibland har ställt mig frågande inför SJ:s sätt att lösa problemen.

I längden tror jag att det är ohållbart att denna trafik lämnas till ett enskilt företags ganska kortsiktiga ekonomiska ansvar. Trots de så kallade avregleringarna har SJ fortfarande laglig ensamrätt (monopol) på tågtrafiken, så länge inte SJ själv definierar den som olönsam. Det är först när SJ självt ger upp som trafiken går ut till offentlig upphandling, via den statliga Rikstrafiken eller via länens så kallade trafikhuvudmän. Först då kan trafikupplägget styras utifrån regionernas mera långsiktiga behov.

Jag har här försökt redovisa grundläggande förutsättningar och fakta. Den nuvarande ansvarfördelningen är inte lyckad. På något sätt tror jag att en förändring är nödvändig. Detta är en uppgift för våra politiker.

EVERTANDERSSON

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons