Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till pappornas försvar: Barnen behöver dem

Annons

Det är populärt att tala om könskvotering. Ideligen kan vi läsa om hur fräscht det är när gubbar i samhällsapparaten ersätts av unga tjejer. Jag tänkte hoppa på det tåget. Fast nu är det inte gubbar som är problemet, utan kärringar. Ut med de mossiga kärringarna på socialkontoren! Sätt in unga killar som hänger med sin tid.

Män som söker hjälp för att få träffa sina barn möts av ett kvinnostyrt samhälle, 82 procent av alla socialsekreterare är kvinnor. En pappa berättar att varje gång han varit på samarbetssamtal känns det som om han suttit ensam och fått argumentera med både x-et och socialen. En skriver att han inte har en chans mot ex-sambon. -Hon lyckas med att ständigt problematisera mig, gråta, bli upprörd, vädja till socialsekreterarens kvinnliga logik och jag får försvara mig.-

En annan pappa berättar att han fick en chock när han fick se socialsekreterarens utlåtande till tingsrätten. Hon hade filtrerat bort allt han sagt, kvar fanns bara mammans påståenden.

-Familjerätten- heter socialkontorets instans, som vore det en domstol. Men familjerätten har inga krav på sig att kontrollera källor eller leda något i bevis. I stället låter man smutskastning och skvaller styra. I många fall kan det bli förödande. När det kommer till domstolen tas det som sanningar, socialkontorets utlåtande är det i särklass tyngsta dokumentet i en vårdnadstivst. Det är nya tider nu och vederlagt att barnen behöver sina pappor lika mycket som sina mammor.

Visst är detta självklarheter:

Att barns bästa alltid skall komma först i en vårdnadstvist.

Att både mammor och pappor behandlas lika av domstolar och socialtjänsten.

Att utredningar baseras på fakta.

Att det vid en konflikt är bättre att angripa konfliktens kärna i stället för dess symptom

Fakta ser dock annorlunda ut: När domstolarna beslutar om enskild vårdnad är det i över 90 procent av fallen till mammas fördel. Nästan vart femte barn av alla barn bor med ensamstående mamma. En pappas partiella eller totala försvinnande från barnen gör att det ofta uppvisar negativa effekter som bristande social anpassning, ångest och vacklande självuppfattning. När barnet bor helt eller mestadels hos mamma får pappan aldrig/sällan träffa barnen i 25 procent av fallen. Att -män är olämpliga som föräldrar- är en myt som omhuldas i Sverige. -Barn behöver båda sina föräldrar- är politikernas stolta paroll inom familjepolitiken.

Pappor har länge stått som kollektivt ansvariga för att inte dela föräldraledigheten med mamman, för att inte ta ansvar för sina barn, för att inte vilja bära ansvar för barnen efter skilsmässa. Har någon frågat papporna varför?

Många barn tappar helt kontakten med pappan efter en tid och blir således i praktiken faderslösa. Små barn kan känna sig lämnade och övergivna om det går lång tid mellan besöken hos pappa. Rätten och ansvaret att få vara med sina barn är varken en mans- eller kvinnofråga, det är en jämställdhetsfråga. Det är en fråga som berör alla, inte minst barnen. Pappor och mammor skall anses vara likvärdiga föräldrar i alla sammanhang och behandlas därefter. Jag kämpar för de föräldrar som hindras från att vara en del av sina barns uppväxt, på grund av den andra förälderns beteende och samhällets sätt att hantera vårdnadstvister. Jag vet att det finns både mammor och pappor som inte tar sitt ansvar och missköter sig och det tar jag avstånd ifrån.

Sist jag var på biologilektion så sade läraren att -it takes two to tango-, det vill säga att man måste vara två stycken för att kunna få biologiska barn, en man och en kvinna. I denna värld där homosexuella får adoptera/skaffa biologiska och har sina barn växelvis med pappor och mammor på varsitt ställe, så undrar jag varför man fortfarande betraktar pappan i en heterosexuell separation som en B-förälder.

Ge män förtur till alla platser på socionomutbildningen! Bara en tredjedel av männen som söker kommer in. Och de borde ha förtur till vartenda ledigt jobb, ända

tills de blir lika många som kvinnorna.

Cecilia Asp

Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons