Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulf Hedman: Vem får Svarte Petter i spelet om Kokpunkten?

Annons

Först som sist vill jag framhålla, att jag inte har anledning att betvivla Kokpunktenspotential som framgångsrikt projekt, inte heller att bekräfta min tilltro. Jag har helt enkelt inte den ingående kunskap om projektets ekonomiska förutsättningar, som erfordras för att kunna bedöma den saken.

Att det dock handlar om ett högriskprojekt, tycks till och med många av projektets entusiaster hålla med om. Men inget fel med risker, bara det också finns bra vinstchanser och möjlighet för den som inte har råd med stora förluster att begränsa fallhöjden, om det går på tok.

Kommunen är just en sådan part, som behöver begränsa fallhöjden, eftersom den hanterar skattemedel, som definitionsmässigt är icke-riskvilligt kapital. Således har kommunen "lagt fast" sin riskberedskap till ett årligt driftsbidrag om max 15 miljoner kronor årligen i högst 25 år.

375 miljoner kronor tycker våra politiker att det är rimligt att satsa för att få tillgång till de fördelar som ett lyckosamt projekt ger tillbaka. Det är klart, att om projektet blir ekonomiskt lyckosamt, så är det bra för kommunen och dess medborgare. Så långt har jag inga invändningar.

När däremot kommunalrådet Elisabeth Unell försäkrar att kommunens insats aldrig skall överskrida detta tak om 375 miljoner, då blir jag skeptisk. Det kunde räcka med att hänvisa till den årliga miljonrullningen för flygplatsen, ständigt mot bakgrund av en förhoppning om att det blir bättre nästa år, för att påvisa kommunalpolitikers oförmåga att sätta stopp, när prestigen står på spel. Och i projektet Kokpunkten kan det handla om betydligt större pengar att skyffla ut, om förlusterna börjar ackumuleras. Men något längre än så skall jag ändå föra mina argument.

Unell säger att i fallet Kokpunkten är det ett konsortium av privata investerare som står i fronten och tar risken. Jag tror mycket väl att dessa tar smällarna en tid, några år kanske, om projektets ekonomi inte håller. Men deras tålamod är troligen inte så stort. I de kretsarna gäller grundregeln att inte "kasta goda pengar efter dåliga".

Så om den dagen randas, när Kokpunkten, trots att den har blivit ett begrepp i regionen och till och med i landet och trots att besökskurvorna pekar uppåt och prognoserna pekar på vinst nästa år eller i sämsta fall om två eller möjligen tre år, men de privata investerarna ändå säger att de satsat tillräckligt och inte är beredda att täcka ytterligare förluster och rädda likviditeten i bolaget.

Ja, då skall modiga kommunpolitiker stå upp och säga "inte vi heller" och låta hela Kokpunkten läggas ned med det negativa eko detta skulle ge i hela landet och med nedlagd energiforskning, med arbetslösa människor i själva Kokpunkten och med lokala entreprenörer och hantvekare som förlorar en födkrok. Det var ju verkligen inte konkurskartan man hade tänkt hamna på.

"Fan tro't" sa Relingen. Tror verkligen någon att det blir någon annan än kommunen som blir sittande med Svarte Petter och får slanta upp skattebetalarpengar? Men den händelsen ligger kanske så pass långt fram i tiden, så att det blir några andra än Elisabeth Unell och de omkring henne, som ställs inför de svåra besluten. Och inte tror jag heller att den politiska färgen hos dem, som då beslutar i stadshuset spelar någon större roll. Prestigeförlusten drabbar ju alla.

Ulf Hedman

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons