Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våld, valfusk och massflykt kan leda till diktatur i Kenya

Annons

De miljontals kenyaner som gick upp redan i gryningen den 27 december 2007 för att hinna rösta hade föga anat att deras drömmar och förhoppningar om en bättre framtid snart skulle komma att förvandlas till deras värsta mardröm.

Det har varit en tradition att kenyanska medier omgående uppdaterat allmänheten om valresultatet, löpande, valkrets för valkrets så snart rösterna räknats. Oppositionen var i en knapp ledning när de första resultaten tillkännagavs. En ledning som sedan sakta men säkert växte till runt 10 procentenheter och tendensen var också klar i parlamentsvalet, en rad framstående representanter för regeringspartiet hade mist sina platser.

Då tillkännagavs plötsligt inga fler resultat, timmar kom och timmar gick, dag blev till kväll, kväll blev till morgon och då under morgontimmarna offentliggjordes slutligen en uppsättning siffror, en ögonblicksbild som angav att nu endast ett tusental röster skiljde kandidaterna åt.

Tystnaden återgick, timmar gick och sedan under eftermiddagen offentliggjordes att president Kibaki var valets segrare. Han svors in i all hast, bara två timmar senare, allt emedan rapporter om tvivelaktigheter och anklagelser om valfusk strömmade in från bland annat EU:s valobservatörer. Landsomfattande protester och regelrätta kravaller utbröt omgående och oberoende media förbjöds att rapportera så att ingen kunde få någon klar bild av vad som hänt.

Hur de ansvariga egentligen kom fram till detta resultat och i vilken grad det återspeglar folkets vilja kan man i efterhand bara spekulera i. För tyvärr är det nog så att ingen någonsin med säkerhet kommer att kunna redogöra för vem som segrade i presidentvalet i Kenya år 2007. Viktiga dokument som kanske kunde användas som bevis har nu försvunnit eller förvanskats så till den milda grad att de omöjligen går att återställa.

Till och med chefen för den kenyanska valkommissionen, den högst ansvarige som själv utropade nuvarande president Kibaki som officiell segrare i valet, har i efterhand erkänt att han egentligen inte vet säkert vem det var som fick flest röster. Detta eftersom han enbart återgav de siffror han själv fick i sin hand och aldrig gavs någon reell möjlighet att utvärdera de många tvivelaktigheter som rapporterades in. Han står nu som måltavla för mångas ilska och frustration, men han är knappast ensam ansvarig för det som hänt. Kanske hade han egentligen inget val?

Det viktigaste är nu inte vem som kommer att styra landet de närmaste åren, utan att denne lyckas vinna stöd hos en majoritet av folket. För att åstadkomma detta måste det till någon form av koalition, eller om detta inte går att åstadkomma så måste valet helt enkelt göras om för att vinna legitimitet.

Kenya är en mångkulturell nation bestående av många olika stammar och nationaliteter som i årtionden har levt, lärt och arbetat tillsammans i fred. Det är sorgligt att se en nation trasas samman på grund av en maktstrid som har orsakat hundratals människors död och drivit hundratusentals på flykten. Det är sorgligt att se människor vända sitt blinda raseri mot varandra och döda på grund av ett valresultat.

Det är skamligt att se oskyldiga obeväpnade människor skjutas till döds av polisen eller bli slagna sönder och samman på öppen gata. De demokratiska rättigheter som för inte så länge sedan togs för givna är i dag ett minne blott. Diktatur hotar i dag den nation som tidigare var känd för att främja fred och stabilitet i regionen.

När elefanterna slåss så är det gräset som lider mest. Kenyas ekonomi förlorar enorma summor och människor vänds mot varandra. Många barn kan inte gå i skolan och föräldrarna måste försöka ta sig till jobbet trots allt de riskerar att bli misshandlade i de dagliga konfrontationer som uppstår mellan polis och demonstranter. Sjukdomar och hungersnöd hotar stora delar av landet och detta drabbar också granländerna som är beroende av Kenya som transportväg. Båda sidor anklagar varandra för folkmord och allehanda hemskheter, när de i själva verket är lika medskyldiga till det som sker så länge ingen gångbar uppgörelse kommer till stånd.

Anita Muchilwa Wallen

västeråsare, född och uppvuxen i Kenya

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons