Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför sammanfaller ofta småbarnstiden med den tid då chansen är som störst att gå framåt i den egna karriären.

Pensionsåldern ska höjas och det första jobbet kommer allt senare. Ändå är det besvärligt för äldre (läs över 40 år) att byta till ett bättre jobb. Det går inte ihop.

Annons
Med från början. personnumret följer oss från födseln. Kan det bidra till att äldre ratas på arbetsmarknaden?

Flera länder var före Sverige med att lagstifta mot åldersdiskriminering. Det kan delvis bero på en i grunden sund ovilja mot att lagstifta om reglerna på arbetsmarknaden, men tyvärr också på att en misstro mot äldre arbetskraft var utbredd.

Utlänningar kunde förvåna sig över alla platsannonser där det öppet talades om att arbetsgivarna ville ha någon i en viss ålder, oftast yngre. Det rimliga vore att söka efter och kunskaper och egenskaper oavsett ålder, men i Sverige var det inte så.

Den senaste tiden har frågan om åldersdiskriminering åter kommit i fokus, sedan Svenska Dagbladet redovisat att rekryteringsföretag helst ska hitta 35 åringar men försökte ”smyga” med personer något över 40 år. Uppgiften fick stor uppmärksamhet och väckte kritik från flera håll. Enligt en undersökning från Manpower och Kairos future anser de flesta svenskar att karriären toppar vid 44 års ålder. Samtidigt säger 80 procent av dem över 55 år att de kan tänka sig ett nytt arbete och är redo att ta mer ansvar i arbetslivet. En tysk undersökning sades visa att äldre anställda borde gjorde färre fel och lättare var beredda att rätta till misstagen.

Flera experter pekar på att personnumren kan vara en bov i dramat. De följer oss från födseln och ska finnas med i de flesta ansökningar. Det gör att åldern närmast automatiskt dyker upp tidigt när ansökningar ska bedömas. I jobbformulär på internet är det ofta omöjligt att komma runt att redovisa personnummer.

Statistiken talar visserligen mot att äldre skulle ha det värre i Sverige än i andra länder. Ungdomsarbetslösheten är hög och andelen äldre i arbetslivet är högre i Sverige än i de flesta andra länder. Men det beror till stor del på att kvinnorna började yrkesarbeta tidigare här än på andra håll. Det gör att fler som i dag är i 50-60-årsåldern arbetar i Sverige än i andra länder.

Det kan också finnas positiva skäl till att det kan gå snabbare att göra karriär i Sverige än på andra håll. Organisationerna är ”plattare” och då blir det mindre av en sakta lunk i en utstakad befordringsgång.

Trots detta pekar det mesta på att möjligheten till att göra karriär i yrkeslivet på många håll är orimligt sammanpressat i tiden.

Dagens övergripande budskap går inte ihop. Det ökande andelen äldre sägs kräva att pensionsåldern höjs, vi behöver alla jobba längre. Samtidigt krävs det mer och längre utbildning för olika arbetsuppgifter. För att stärka statusen på den egna yrkesgruppen ska det till högskolekompetens och fler år i utbildning. Inträdet på arbetsmarknaden sker allt senare. Föräldraförsäkringen är sämre för studenter, vilket kan bidra till att även barnafödande skjuts upp.

Därför sammanfaller ofta småbarnstiden med den tid då chansen är som störst att gå framåt i den egna karriären. När sedan barnen blir större och det finns mer tid för annat slår åldersdiskriminering till på arbetsmarknaden.

Det är därför inte konstigt att ”livspusslet” är en så viktig fråga för många. En viktig pusselbit vore att göra det lättare att satsa på jobbet senare i livet. Det skulle minska stressen att under några ganska få år hinna med ”allt”. Längre medellivslängd gör att också tiden i arbetslivet behöver förlängas. Men då måste hela den tiden kunna tas tillvara.

Mer läsning

Annons