Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De av nästan alla uppskattade formuleringarna är väl många. För vem är emot frihet, trygghet eller rättvisa?

Att vara moderat är att vara kluven, eller som de kallar det: avvägd och balanserad. Det riskerar att göra partiets inriktning diffus.

Annons
Samhällsbärarna. Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt och partisekreteraren Sofia Arkelsten presenterade förslaget till nyttidéprogram.foto: scanpix

Den tidigare folkpartiledaren Gunnar Helén fick på sin tid utstå mycket spott och spe för en formulering om att ”vara liberal är att vara kluven”. Han menade att olika intressen måste vägas mot varandra och att det inte finns samma svar på alla samhällsproblem. Nya fakta måste kunna vägas in. Kritikerna menade att kluvenheten snarare gjorde politiken velig och konturlös. Det fanns ingen tydlig linje för väljarna att förhålla sig till.

Moderaterna lyfter i sitt förslag till idé-program fram bilder som kritikerna skulle kunna kalla kluvenhet. (Hur länge är för övrigt ”De nya Moderaterna” nya, omläggningen av politiken ligger ett antal år tillbaka i tiden). De skriver ”att vara moderat är att vara avvägd och balanserad” och att friheten kan hotas både av för mycket politik och av ingen politik alls. De är för det mesta som låter bra. Moderaterna gillar frihet, trygghet och rättvisa. De betonar allmänintresset och vill ha ordning och reda i ekonomin. Full sysselsättning är målet.

Moderaterna skriver om social marknadsekonomi, gillar tillväxt men ska alltid vara sin tids bästa miljöparti. De längtar inte tillbaka utan är optimistiska om framtiden. De ska bli samhällsbärande och försvara allmän-intresset. Jämställdhet är ett allmänintresse. Orättvisor ska inte få bygga på geografisk hemort, men det lokala självstyret värnas.

Allt detta låter bra, men ger inte så mycket vägledning när de besvärliga avvägningarna uppstår. Vilka honnörsord väger tyngst när till exempel arbetslinje står mot materiell trygghet för sjuka och arbetslösa, lika regler i hela landet står mot kommunala majoriteter, lika utfall när det gäller arbetstid eller hushållsarbete mot rätten för familjer att få bestämma själva?

Parti- och idéprogram blir sällan konkreta. Det är bra. De ska ge den ideologiska grunden, inte lägga fast politiken i dagsaktuella poli-tiska frågor.

Nackdelen med Moderaternas förslag är att de tydliga principerna är för få, medan de allmänna och de av nästan alla uppskattade formuleringarna är väl många. För vem säger sig egentligen vara emot frihet, trygghet eller rättvisa?

Någon gång skönmålas historien. Här talas om en frihetstråd genom historien som kamp mot nazism och revolutionär vänster. Den mörkare traditionen förtigs. Moderaternas föregångare bekämpade ju ändå på sin tid allmän rösträtt.

Under 1960-talet prövade Moderaterna/Högerpartiet en måttfull linje som liknar dagens. Det gick dåligt, de borgerliga mittenpartierna höll ”högern” kort. Moderaterna/Högerpartiet tappade väljare och politikens mitt förskjuts åt vänster. När Folkpartiet en gång talade om Ansvar och samförstånd i en valrörelse gick det inget vidare.

Den här gången ser det ut att gå bättre med en måttfull och försiktig politisk inriktning. Moderaterna var största parti när de bytte inriktning och har fyllt ut mittfältet. De mindre borgerliga partierna har inte flyttat sig längre vänsterut, utan i frågor som arbetsrätt, försvar eller skatter fyllt ut tomrummet till höger. När det gäller jämställdhet har Moderaternas förflyttning däremot inneburit att motståndet mot statliga pekpinnar som kvotering har försvagats.

På några punkter tar programmet klar ställning, som att EU inte ska få beskattningsrätt eller att beviskraven inte ska sänkas i domstolar. Programmet hade tjänat på mer av sådan tydlighet.

Mer läsning

Annons