Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De inblandade bör sluta slå varandra i huvudet med argumentet att just den andres reform fick bägaren att rinna över.

Bristen på lärare beror inte på ett enskilt problem. Den kan inte heller lösas genom enbart löneökning.

Annons
Lärarbristen. Tidigare fanns andra möjligheter till förkovran bland lärare än i dag. Nu upptar administrationen allt mer av tiden.

Den senaste tiden har det rapporterats mycket om den nära förestående lärarkrisen, det vill säga den brist på 46 500 lärare som SCB beräknat kommer att råda 2020.

Av de behöriga lärare som finns beräknas över 16 procent, omkring 37 500 personer, i dag arbeta inom andra områden än utbildningssektorn.

Det faktum att alltför få väljer att utbilda sig till lärare gör problemen än värre. Vad lärarbristen beror på går åsikterna isär om. Men vare sig friskolereformen, kommunaliseringen av skolan, de låga lönerna eller den minskade flexibiliteten i yrket lär ensamt utgöra problemet.

Men flera av dessa reformer har onekligen lett till ett statustapp för lärarna. Något som i sin tur kan ha skrämt bort de mest kvalificerade aspiranterna från utbildningen. Ett tapp som nu sägs kunna åtgärdas genom drastiska löneökningar för alla Sveriges lärare, från förskole- till gymnasienivå.

Sveriges lärare ville se en löneökning om 10 000 kronor i månaden i ingångslön per lärare. Det kravet kommer de inte att kunna genomdriva, även om lärarna som grupp prioriteras i avtalsrörelsen.

Vore det inte då rimligare att lägga energi på att driva igenom löneökningar för de lärare som är skickliga i sin yrkesroll. En mer individualiserad lönesättning skulle kunna locka just dem som i dag söker sig bort från lärarutbildningen. Tidigare har lärarrollen även lockat med särdrag så som möjlighet till förkovran under de långa ledigheterna liksom flexibilitet med den egna arbetstiden.

Dessa värden kan inte enkom utgöra en morot för att locka studenter till landets lärarutbildningar. Men till att börja med kan de motivera alla dem som är på väg att lämna lärarrollen för andra yrken att stanna kvar. I dag går mycket av lärarnas tid åt till administrationsarbete. Regleringar kring arbetsförlagd arbetstid har vidare lagts som en våt filt över den tidigare yrkes-flexibiliteten. Även det tidigare sommarlovet har numera förkortats för att ge plats åt planeringsdagar och gemensam fortbildning.

Lönen bör även användas som ett sätt att angripa problemen med segregation i skolorna. Lösningen kan inte vara, som Socialdemokraterna har föreslagit, attförbjuda duktiga elever att flytta till bättre skolor. Snarare handlar det om att locka skickliga lärare även till skolorna med sämre resultat.

Detta kan exempelvis göras genom visad uppskattning i lönekuvertet. Men även genom just ett lättande av arbetsbördan genom ett minskande av administrativa uppgifter och ökad flexibilitet i lärarrollen.

Försök till statuslyft görs exempelvis av Svenskt näringsliv, organisationen sponsrar en förstudie till bildandet av en privat lärarutbildning på elitnivå inspirerad av Handelshögskolan i Stockholm.

Lärarförbundet ställer sig dock kritiska till detta då förbundet anser att det skulle underminera de satsningar som görs på de ordinarie lärarutbildningarna. Men ett nytänkande behövs och då problematiken delvis tycks bestå i att de bäst kvalificerade inte ens överväger lärarutbildningen kanske en elitsatsning ligger rätt i tiden.

Att någonting måste göras åt situationen är uppenbart. Till att börja med bör de inblandade sluta slå varandra i huvudet med argument om att just den andres reform fick bägaren att rinna över. Sedan bör realistiska alternativ för att återigen locka rätt personer till utbildningen ses över.

Mer läsning

Annons