Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det är märkligt hur det kan vara så intressant att mäta sådant som egentligen tillskrivs så litet värde"

Förtroende och väljarsympatier går inte alltid hand i hand. Det har de senaste mätningarna från diverse opinionsinstitut visat. Regeringens stora utmaning är därför att förmedla att den är minst lika bra på att styra landet i goda tider som den är i dåliga.

Annons
Timmen snart slagen. Det börjar dra ihop sig. Om knappt fyra månader vet vi om vår nästa statsminister heter Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt. FOTO: SCANPIX

Om man stöder ett visst politiskt parti vore det mest naturliga att man skulle vilja se dess partiledare väljas till statsminister.

Den bilden kan dock vara på väg att krackelera. I  går presenterade tidningen Expressen en undersökning i vilken det avslöjas att närmare var tredje socialdemokrat skulle föredra Fredrik Reinfeldt framför Mona Sahlin som statsminister efter valet. Nåja, det är fortfarande en majoritet av socialdemokraterna som stöder sin partiledare men vi kan konstatera att förtroendemässigt så fortsätter Mona Sahlin alltjämt att backa.

Visst vet man att framför allt partiledare tar opinionsmätningar med en nypa salt. Blir de tillfrågade om resultatet i den senaste blir svaret nästan alltid att det är resultatet på valdagen som räknas. Och det är lika sant varje gång. Därför är det ganska fascinerande att notera att både opinionsinstitut och undersökningar bara tycks bli fler och fler.

Förr dominerade Sifo och dåvarande Temo. Nu flankeras Sifo av Synovate, Demoskop, Novus, Skop, Gallup med flera... Det är märkligt hur det kan vara så intressant att mäta sådant som egentligen tillskrivs så litet värde.

Ett av alla dessa opinionsinsitut, Sifo, gjorde nyligen en undersökning på uppdrag av TT. Uppdraget var att fråga ”vilka tror du är bäst på att hantera svåra ekonomiska kriser”. Enligt den tror svenska folket att de borgerliga är betydligt bättre på att hantera en ekonomisk kris än de rödgröna. Sittande regeringar brukar normalt ha en fördel när det är kris och den senaste mandatperioden är inget undantag.

Trots det har regeringen fått utstå hård kritik för sin politik de senaste dryga 3,5 åren. Opinionsmässigt har den legat ganska risigt till länge. De rödgröna har haft ett stort övertag i väljarsympatierna.

Därför är det en märklig paradox att regeringen får gott betyg för sin hantering av den ekonomiska krisen men inte får motsvarande stöd i väljarsympatierna.

Mot bakgrund av detta kan man undra vad det är som gör att den borgerliga regeringen i de senaste opinionsmätningarna knappat in något på de rödgröna. Har väljarna börjar omvandla sitt förtroende för regeringens sätt att hantera krisen i allmänt förtroende för den förda politiken? Har de rödgrönas länge emotsedda motdrag inte motsvarat förväntningarna?

Eller är det så att väljarna vill ha bästa möjliga hantering av landets finanser om det nu skulle gå så illa att den ekonomiska krisen i Grekland smittar av sig på andra EU-länder och skickar ned Europa i ännu envågdal i konjunkturen, innan vi ens kravlat oss upp på allvar ur den förra?

Det vore ledsamt om väljarna på något sätt har på känn att kristiderna inte är slut ännu och att de därför börjar luta åt att rösta kvar den borgerliga regeringen. Det vore trevligare om väljarna faktiskt skulle föredra borgerlig politik framför rödgrön, oavsett var i konjunkturcykeln vi befinner oss.

Att de borgerliga är bra på att hantera kriser, det visar undersökning på undersökning. Regeringens utmaning är nu att förmedla till väljarna att den är minst lika bra på att styra landet då krisen förhoppningsvis är över för den här gången.

Mer läsning

Annons