Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det blir enklare och mer rättvist att betala för ¿public service på skatten än via tv-innehav.

Det verkar praktiskt att ersätta tv-licensen med en skatt. Viktigare är att diskutera hur brett public servicebolagets program bör vara.

Annons
På monopolets tid. Lennart Hyland styrde Sverige från soffhörnan i TV-studion under ¿1960-talet. När Hylands hörna sändes på lördagkvällen satt hela svenska folket bänkade framför rutan. foto: scanpix

I går presenterade publicservicekommittén sitt betänkande om nya villkor för Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion. De första kommentarerna kom från bolagens ledning, medan politikerna var mer försiktiga.

Frågan är inte heller lika laddad som förr. Under monopolets tid var villkoren och resurserna för Sveriges Radio och TV avgörande för väldigt många människors fritid. Avvägningen mellan underhållning, sport och samhällsprogram spelade stor roll i det dagliga livet. Frågan om politisk vinkling väcktes gång på gång med stort engagemang.

Större delen av svenska folket såg de riktigt populära programmen. De styrde samtal och väckte känslor hemma och under kaffepauser på jobbet.

I dag är engagemanget för public service svalare. Tv-utbudet har exploderat med flera kommersiella kanaler, man behöver inte en tv-apparat för att se tv-program. Public service har förlorat sin dominerande ställning,

Men alltjämt finns många tittare och lyssnare. När de kommersiella bolagen i praktiken likriktar utbudet trots fler kanaler att välja på har public service en viktig roll att erbjuda ett smalare och annorlunda utbud.

Kommittén vill avskaffa dagens TV-licens och ersätta den med en öronmärkt skatt. För att skydda företagets oberoende ska den redovisas separat på skattsedeln och inte gå in i den allmänna statsbudgeten. Vänsterpartiet och företräde för företagen har tidigare värnat licensavgiften som ett säkrare sätt att säkra oberoendet från statsmakten.

Här talar starka praktiska skäl för kommitténs förslag. Det är konstigt att ta ut en avgift för tv-innehav när programmen också kan ses i datorer eller mobiler.

Runt 12 procent av hushållen sägs fuska med avgiften, medan möjligheten att smita från skatten är mindre. Det blir därför administrativt enklare och mer rättvist att alla betalar för public service på skatten än via tv-innehav.

Kommittén vill ha ett fortsatt brett utbud, men bolagets företrädare anser inte att den föreslagna anslagshöjningen på 2 procent om året räcker. Den vill också driva på en övergång från FM till digitalradio, något som lyssnarna kanske inte prioriterar.

Under monopolets tid fanns en kritik för att det var för lite underhållning och för många smala program i utbudet. I dag är kritiken det omvända. Frågor ställs om varför licens- eller skattemedel ska gå till att göra program de kommersiella bolagen gärna sänder, som kändisprogram eller matcher i stora sporter. I stället kunde public service koncentrera sig på program som annars inte skulle bli gjorda.

Motargumenten handlar om att tittare och lyssnare måste se public service som ett fullgott alternativ med ett brett utbud. Annars är risken att de sällan väljer att titta eller lyssna på några program.

Det kan tyckas underkänna människors förmåga att välja själva. Men erfarenheten talar för att de breda public servicebolagen i andra länder når ut bättre än de smala.

Därför behöver TVT och Sveriges Radio också i fortsättningen erbjuda program många vill se. Men avvägningen kan diskuteras, huvudsyftet måste ändå vara programmen inga andra gör.

Mer läsning

Annons