Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det blir okej att kommentera Merkels urringning.

Kvinnor och män framställs olika i medierna. Liksom dagens mediedramaturgi kan detta påverka viljan att bli politiker.

Annons
Medier. Maria Borelius framställdes schablonartat i medierna i samband med att hon ¿tvingades att avgå som minister 2006.foto: scanpix

Gudrun Schyman skrev i går på Aftonbladets debattsida om hur drev mot politiker på-verkar viljan att bli politiker. Primärt hävdar hon att dreven kan tänkas påverka kvinnors vilja att bli politiker då dessa ofta drabbas hårdare av dagens mediedramaturgi.

Problemet för kvinnliga politiker är ¿dubbelbottnat. Å ena sidan innebär tabloid-iseringen av media att det blir ett större fokus på skandaler och personer. Samtidigt är det redan sedan tidigare ett större fokus på den personliga aspekten när det kommer till nyheter om kvinnliga politiker.

Utvecklingen gentemot mer lättsmälta nyheter är knappast ett nytt fenomen utan en trend som fortgått under en längre tid. Vad beträffar den politiska bevakningen är en av effekterna att politiken i hög utsträckning delas upp i svart och vitt och de grå nyanserna försvinner. Politikerna tvingas ta ställning för eller emot i sakfrågor och ges sällan utrymma att utveckla sina svar.

De andra tidningarna tvingas att låna lite av sin retorik och sitt formspråk från skandalpressen. Det är en allmän tendens att ¿politiken numera tenderar att bli upp-¿styckad i sound-bites och spännande ¿vinklingar och perspektiv. Detta är något som drabbar tillgången till politik överlag och som i hög utsträckning påverkar vilken typ av politiker som får medial uppmärksamhet. Tabloidiseringen föder fram en typ av politiker som kan anpassa sig och göra sig synliga och hörda i ett mer konkurrensutsatt medieklimat där mediedramaturgin leder till att både innehållsfrågorna och utseendefrågorna ses som viktiga.

Genom forskning har det fastslagits att manliga och kvinnliga politiker behandlas olika i medierna. Detta kan exempelvis ta sig uttryck i att kvinnor fotograferas i andra vinklar eller att deras privatliv beskrivs mer ingående. Det blir okej att kommentera ¿Angela Merkels urringning, Mona Sahlins handväska eller Hillary Clintons frisyr, vilket tar fokus från vad de faktiskt säger och gör. Kvinnor sägs i högre utsträckning även representera andra kvinnor, medan män representerar det allmänna. Detta leder i sin tur till att kvinnor skuldbeläggs och ¿porträtteras som dåliga medsystrar om de inte lever upp till de högt ställda idealen.

Det brukar sägas att kvinnor antingen måste bete sig manhaftigt eller ytterst kvinnligt för att nå framgång. I medierna blir dessa schabloniserade bilder standard och kvinnor tenderar att placeras i ettdera ¿facket. Detta syntes exempelvis i ¿porträtteringarna av Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò i samband med att dessa tvingades avgå som ministrar 2006, den förstnämnda blev den kvinnliga kvinnan och den andra den manhaftiga.

Framställningen av kvinnor i media tar ifrån dem deras legitimitet då ju budskapet inte hamnar i fokus. Forskaren i stats-¿vetenskap Tobias Bromander väljer att kalla fenomenet för en politisk dubbelstandard som medför att skilda journalistiska normer används beroende på om det rapporteras om kvinnor eller män i politiken.

Ett problem som detta medför är att det riskerar att påverka kvinnors vilja att bli politiker. Det är därför viktigt med en ¿pågående debatt om detta ämne. Genom att dubbelstandarden delvis är omedveten kan nämligen problemet till viss del åtgärdas genom en större medvetenhet.

Mer läsning

Annons