Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det hade varit spännande med en finsk president som stått upp mer för mänskliga rättigheter i kontakterna med Ryssland

Förhandsfavoriten Sauli Niinistö vann det finska presidentvalet med över 60 procent av rösterna. Väljarmajoriteten ville inte chansa, utan valde det mer försiktiga och säkra alternativet.

Annons
Favoriten vann. Sauli Niinistö blir som väntat Finlands nya president. FOTO: SCANPIX

Den finska presidenten har betydligt mindre makt än tidigare. I dag är det statsministern och riksdagen som har det avgörande inflytandet, även i utrikesfrågor. De två återstående finska presidentkandidaterna Sauli Niinistö och Pekka Haavisto hade dessutom ganska lika åsikter i de flesta frågor. Men inte desto mindre var valdeltagandet nästan lika högt som i senaste riksdagsvalet. Här i Sverige var det dock betydligt färre finska medborgare som röstade. Intresset för att delta i det gamla hemlandets val är begränsat.

Statsvetare jämför presidentens nya roll med den svenska kungen, där presidenten ses som en samlande gestalt. De finska väljarna verkar inte dela den synen. De vill ha en stark och tydlig president. Alla partier nominerar kandidater, men sedan spelar personen väl så stor roll som partibakgrunden.

Flera profilerade kandidater slogs ut i första valomgången, Centerns Paavo Väyrynen och Sannfinländarnas Timo Soini är euro- och EU-skeptiker. Det hade blivit trassligt med en euroskeptisk president och en eurovänlig regering, även om presidenten inte bestämmer om EU och euro.

Nu försvann den risken. De urbana och mer utåtriktade väljarna samlades kring de grönas Pekka Haavisto, som kom tvåa efter Samlingspartiets (Moderaternas systerparti) favorittippade Sauli Niinistö.

Även om riksdagen har sista ordet kan presidenten alltjämt påverka utrikespolitiken. Det gäller särskilt de för Finland alltjämt viktiga kontakterna med Ryssland.

De båda kandidaterna i andra omgången låg här nära varandra. Båda gillar EU och euron (finska Gröna är mer EU-positiva än de svenska), vill försvarssamarbeta med Sverige, prioritera kontakterna med Ryssland, USA och växande länder som Kina och Indien.

När åsiktsskillnaderna är små brukar intresset för personligheten öka. Pekka Haavistos sexuella läggning – han är öppet homosexuell – har, inte minst i svenska medier, fått stor uppmärksamhet.

Båda kandidaterna hade en bred erfarenhet och var väl kvalificerade för ämbetet. Haavisto hade varit med mer som diplomat, Niinistö som toppolitiker. Men där fanns ändå viktiga nyansskillnader i synen på utrikespolitik.

Niinistö betonade presidentens roll för att främja handel och ville inte provocera viktiga länder. Haavisto talade mer om att ta upp mänskliga rättigheter, också i kontakter med länder som Ryssland och Kina. Kanske kunde också Haavistos sexuella läggning ha provocerat Vladimir Putin. Han blir av allt att döma blir kvar som Rysslands ledare, men har inte gjort sig känd som någon förespråkare för tolerans och respekt för minoriteter.

Nu blev det inte så. En klar majoritet av väljarna, utom i Helsingfors och på Åland, föredrog Niinistö. Han har varit med länge och var nära att bli president redan i valet 2006. Niinistö kommer att fortsätta Finlands försiktiga men allt mer EU- och västorienterade utrikespolitik, men samtidigt undvika konflikter med Ryssland. Det säkrare alternativet vann, men nog hade det varit spännande med en finsk president som tydligt hade stått upp för mänskliga rättigheter också i kontakterna med Ryssland.

Mer läsning

Annons