Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det torde vara bra för vårt land, och hur det styrs, om så många partier som möjligt kan vara överens.

De lösare förbindelserna mellan de rödgröna partierna gör att Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte känner sig lika tvungna att visa upp en enad front med Vänsterpartiet mot regeringen. Det kan båda gott för resten av mandatperioden.

Annons
Överens. Igår meddelade Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Peter Eriksson vad man kommit överens om ifråga om den svenska truppnärvaron i Afghanistan.

Överenskommelsen om den svenska truppnärvaron i Afghanistan är klar. Med sex partier som är överens, ett som hoppat av samtalen och ett som inte var inbjudet att delta, får man anse att det är bredast möjliga uppslutning i riksdagen bakom överenskommelsen.

När statsminister Fredrik Reinfeldt för tio dagar sedan uttalade sig om de inledande samtalen som han och utrikesminister Carl Bildt haft med Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin var det positiva tongångar. Man bedömde förutsättningarna för en bred uppgörelse som goda. Det är positivt att man gjorde en korrekt bedömning.

Huvuddragen i överenskommelsen ligger i linje med den internationella Kabulkonferensen i somras. Ambitionen är att den svenska truppnärvaron med början 2011 ska ändras från stridande till stödjande. Den processen beräknas vara klar senast vid utgången av 2014.

Därtill ska Sverige successivt lämna ifrån sig säkerhetsansvaret för den del av Afghanistan som vi tillsammans med Finland för närvarande har ansvar för. Under 2012 bör ”en övergång till civil ledning för de samlade svenska insatserna ske”, står det i uppgörelsen.

Bara några timmar innan överenskommelsen blev känd hoppade Vänsterpartiet av samtalen. Partiledaren Lars Ohly bedömde att han och hans parti stod alltför långt ifrån de andra partierna för att det skulle vara någon idé att fortsätta förhandla.

Det var ett klokt beslut att dra sig ur, samtidigt som det är bra att avhoppet inte äventyrade hela överenskommelsen. Den breda uppslutningen ger nu överenskommelsen tyngd, vilket borde tas emot med tillfredsställelse av trupperna på plats.

Den svenska insatsen i Afghanistan är viktig, även om soldaterna till antalet sett är mycket få i det stora sammanhanget. Ingen borde rimligen tro att hela Afghanistans utveckling hänger på om Sveriges trupper finns där eller ej. Men Sverige har, liksom alla de andra länderna som har trupper i landet, ett ansvar för att omvärlden inte ger upp om Afghanistan.

Det torde vara frustrerande, inte minst för de svenska trupperna, om de upplevde att de drogs tillbaka innan deras uppgift var slutförd. Uppgiften är ju att skapa förutsättningar för att kunna lämna över ansvaret för landet till afghanerna själva under kontrollerade former. Där är vi inte än.

Gårdagens uppgörelse kan båda gott för resten av mandatperioden. Att det rödgröna trepartisamarbetet har ”lagts på is” bidrog säkert till att regeringen, Miljöpartiet och Socialdemokraterna kunde komma överens. Sahlin och Eriksson/Wetterstrand behövde inte känna sig lika bundna till en enad front med Ohly mot regeringen.

Att regeringen alltid kommer att få med både Miljöpartiet och Socialdemokraterna på framtida överenskommelser är nog ingenting vi kan räkna med. Visst vore det bra om det bleve så på andra områden fram-över, men de lösare förbindelserna inom oppositionen bäddar för uppgörelser med antingen eller. Det torde vara bra för vårt land, och hur det styrs, om så många partier som möjligt kan vara överens.

Mer läsning

Annons