Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folkrörelser måste födas ur folkets idéer

Moderaterna vill bygga en ny folk-rörelse. Socialdemokraterna vill ta tillbaka sin. Men vem har tagit den i från dem? Kan det vara så att de har tappat bort den helt på egen hand.

Annons
Engagemang. På 1960-talet var det fart i folkrörelsen. Här håller statsminister Tage Erlander (S) sitt förstamajtal i Folkets Park i Västerås år 1961. foto: VLT:s arkiv

Människor som organiserar sig mot eller för något har det alltid funnits gott om i Sverige. De första folkrörelserna växte fram under 1800-talet och sedan dess har gräsrotsengagemang varit en del av vår identitet.

Flera av de politiska partierna är barn av folkrörelser, förutom det självklara exemplet Socialdemokraterna kan till exempel Folkpartiet och Centerpartiet nämnas. I dag har dock partipolitiken och folkrörelsen sedan länge gått skilda vägar. Det gäller även Socialdemokraterna vars medlemsantal inte längre får en att hissna och vars struktur inte dikteras av medlemmar och sidoorganisationer på samma sätt som förr i tiden. Dessutom har banden mellan det gamla arbetarpartiet och LO med rätta börjat ifrågasättas och man kan misstänka att de förr snarare än senare kommer att klippas av.

Det avstånd som har växt fram mellan partierna och folkrörelseandan välkomnas av många även om det är en förlust för partierna. Samtidigt har Moderaterna, som inte har en folkrörelsetradition, insett hur förmånlig en bred gräsrotsanslutning kan vara om man vill nå vanliga människor i deras vardagsmiljöer.

Det var under Almedalsveckan som partisekreteraren Sofia Arkelsten avslöjade att Moderaterna vill bli ”framtidens folkrörelse”. I rapporten med samma namn vecklar ambitionen ut sig ytterligare. Det handlar om att Moderaterna vill bli fler regionalt för att möta den efterfrågan på förtroendevalda som kommer uppstå om partiet fortsätter att göra framgångsrika val.

Problemet är bara att ett sådant tankesätt i sig står i motsättning till folkrörelsers sätt att växa fram. Individer väljer inte att organisera sig för att få möjlighet att bli förtroendevalda och på så sätt göra sina röster hörda. Och om de så ändå skulle göra skulle det knappast kunna kallas för en folkrörelse. Verkligt gräsrotsengagemang handlar i stället om människor som flockas runt en gemensam åsikt som de sedan driver kollektivt.

Av detta kan man göra tolkningen att Moderaterna helt har missförstått vad en folkrörelse är alternativt att partiet med vilje har valt att kalla en vanlig medlemsvärvningskampanj för ett folkrörelsebygge bara för att få möjlighet att lägga beslag på ännu ett av socialdemokratins bevingade ord. Förmodligen lutar det åt det senare.

Socialdemokraterna tänker dock inte släppa ifrån sig folkrörelsebegreppet utan strid. Detta debatterades bland annat under SSU:s kongress med representanter från nykterhets-, landsbygds-, arbetar- och väckelserörelserna under rubriken Reclaima (det vill säga ta tillbaka) folkrörelsen. Då erkändes bland annat att man har tappat bort det tidigare så centrala medlemsinflytandet.

Att Socialdemokraterna angriper problemet med låga medlemssiffror och brist på ideellt engagemang på detta sätt visar tyvärr bara att inte heller dem som än en gång har varit en folkrörelse kommer ihåg vad folk i rörelse egentligen handlar om.

Lika lite som Moderaterna kan kapa en folkrörelse kan Socialdemokraterna återerövra en. Ingen organisation, allra minst ett parti, kan iscensätta ett byggande eller återuppbyggande av en folkrörelse. Folkrörelser måste födas ur folkets idéer och drivkraft och inte ur partiledningars strategier.

Mer läsning

Annons