Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Fri rörlighet för människor och varor – absolut. Men levande djur och sjukdomar är inga varor"

I Sverige har vi lyckats bekämpa flera farliga djursmittor. För att kunna fortsätta detta folkhälsoarbete måste införseln av djur från andra länder fortsatt begränsas.

Annons
Smittbärare. Nötkreatur kan bära på e-colibakterier som kan vidareutvecklas till ehec hos människor. Korna själva påverkas dock inte av bakterierna.

I juli rapporterade tyska myndigheter att sommarens utbrott av ehec är över. Totalt har cirka 4 400 människor insjuknat och över 50 dött. I Sverige har hysterin kring sjukdomen lagt sig och folk har börjat äta groddar igen.

Många blev lättade av beskedet att smittan troligen kom från egyptiska bockhornsklöverfrön och att de svenska korna var oskyldiga. Det betyder emellertid inte att Sverige är fritt från ehec. Tvärtom förekommer smittan på runt tio procent av Sveriges mjölkgårdar, även om stora regionala skillnader noteras. Situationen är allvarlig, men tack vare säker livsmedelshantering som välplanerade djurtransporter och mjölkpastörisering har antalet människor som smittas av svenska nötkreatur begränsats.

Enligt en granskning som Svenska Dagbladet gjorde togs en handlingsplan för att stoppa ehec fram 2008. Men eftersom ingen av de myndigheter som författade planen kunde bidra med finansiering blev den kvar i byrålådan. Bönderna själva har sällan råd att genomföra de åtgärder som krävs för att bli kvitt de e-koli bakterier som finns i kornas tarmar och som kan utvecklas till ehec hos människor.

Ändå vill ambassadören Christer Wretborn som på regeringens uppdrag tagit fram en utredning (SOU 2010:106) att mer smittskyddsansvar ska läggas på näringen.

Problemet är bara att många bönder skulle gå under om de tvingades bekosta provtagningar, saneringskostnader och det produktionsbortfall som medföljer ett sjukdomsutbrott. Någonstans känns det självklart att staten som bär ansvaret för den allmänna folkhälsan måste dra det tyngsta ekonomiska lasset när det kommer till smittor som kommer från boskap, precis som gjorts om smittor med andra ursprung hade dykt upp. Betänk till exempel fågelinfluensan.

Samme Wretborn påtalar att det måste bli lättare att importera levande livsmedelsdjur till Sverige. I ett inlägg i Svenska Dagbladet understryker han att den svenska linjen med obligatorisk karantän och provtagning vid gränsen måste upphöra då den strider mot EU:s regelverk. Om reglerna lättas upp kommer dock smittor som har utrotats i Sverige, till exempel PRRS, och nya sjukdomar inte längre kunna hållas borta.

Wretborn gör fel som blandar in ehec. Även om utbredningen i Sverige visar att vårt smittskyddsläge trots sitt goda rykte inte är perfekt så får detta inte bli ett argument för att vi ska öppna dörren för fler djur och smittor från andra EU-länder. Vidare skulle friare införselrutiner också generera en hårdare konkurrens där svenska bönder som ska leva upp till svenska djurskyddskrav skulle få svårare att hävda sig.

Egentligen finns ingen anledning att importera levande livsmedelsdjur. Om syftet är att tillföra nya gener så finns den möjligheten redan via spermaimport. Om det gäller import av djur för slakt så borde denna motarbetas av etik- och miljöskäl.

På Wretborn låter det som om Sverige inte har något val, som om vi måste luckra upp importreglerna. Detta är dock ingenting som vi samtyckte till när vi gick med i EU. Fri rörlighet för människor och varor – absolut. Men levande djur och sjukdomar är inga varor. Vi skulle alla tjäna på om kossorna även i framtiden fick leva och dö i Norden.

Mer läsning

Annons