Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hittills har debatterna mynnat ut i få konkreta förslag.

Socialdemokraternas väljarstöd blir mindre och mindre. Sedan Mona Sahlin meddelade sin avgång har partiet ägnat sig åt självrannsakan. Med extrakongressen om hörnet är det hög tid att konkretisera såväl valet av ny ledare som politiken.

Annons
Efter Mona kommer...? Socialdemokraterna behöver vaska fram en partiledare som kan ena partiet och klä partiets visioner i ord. foto: scanpix

Hur ska Socialdemokraterna kunna återvinna självförtroendet och väljarstödet? Sedan valförlusten 2006 har den frågan ältats gång på gång. Otaliga spaltmeter har gått åt till att påtala behovet av förnyelse – men hittills har debatterna mynnat ut i få konkreta förslag.

I går fick partiledningen ännu en kalldusch. I Aftonbladets och United Minds senaste opinionsundersökning får Social-demokraterna endast 25,6 procent av väljarstödet, den lägsta siffran i modern tid.

Men kanske är en förändring på gång. I dag presenterar partiets kriskommission sina slutsatser och av det som läckt ut i förväg framgår att krismedvetenheten äntligen tycks ha slagit igenom.

Enligt Svenska Dagbladet har kommissionen ägnat sig åt ”massiv självkritik”. Bland förslagen ingår rejäla organisatoriska förändringar, som är tänkta att ge ökat medlemsinflytande och öppnare valberedningsprocesser. Kommissionen vill också banta den uppsvällda, ineffektiva partistyrelsen, som i dag består av närmare 50 personer. Åtgärderna kan verka drastiska, men sannolikt är det vad som krävs för en nystart.

Majoriteten av de svenska väljarna befinner sig någonstans i den politiska mitten: de tror både på tillväxt och företagsamhet och ett fungerande välfärdssamhälle. Under de senaste åren har Alliansen, med Moderaterna i spetsen, varit klart skickligast på att formulera en politik som motsvarar medelklassens krav och förväntningar. När Socialdemokraterna i valrörelsen försökte måla upp en bild av ett land i kris med en cynisk, kallhamrad regering vid rodret förpassade man sig självt till marginalen.

Den avgående partiledaren Mona Sahlin formulerade partiets dilemma på ett ovanligt klarsynt sätt i sitt tal vid förtroende-rådet i december: ”Jag vill aldrig mer uppleva en valrörelse där vi knackar dörr och människor lite uppgivet säger: ’ja, jag ska rösta på er – trots att jag bor i villa, jobbar och tjänar bra’ … vi kan inte tala till en minoritet av folket – och förvänta oss en majoritet av rösterna!”

Nu gäller det för Socialdemokraterna att hitta en politik som appellerar till den breda medelklassen: de som har jobb och känner framtidstro. Det betyder inte att Socialdemokraterna tvunget måste kopiera Moderaternas framgångsrecept. Eller att de ska glömma bort de utsatta.

Det finns områden där de borgerliga partierna har en tendens att bli ideologiskt förblindade. Vurmen för friskolor, avregleringar och utförsäljningar är ibland så stark att man inte klarar av att förhindra avarter, till exempel oseriösa utbildningsföretag, oklara ansvarsförhållanden i järnvägstrafiken och problem med distributionen av läkemedel.

Men om Socialdemokraterna på allvar vill utmana Moderaterna behövs inte bara en effektivare organisation och politiskt nytänkande. Det krävs också att partiet lyckas vaska fram en partiledare med tillräcklig lyskraft för att ena partiets olika fraktioner och klä visionerna i ord. Det är svårt att se att någon som Lena Sommestad, Sven-Erik Österberg eller Veronica Palm skulle lyckas fylla den rollen.

Mer läsning

Annons