Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jämfört med Mona Sahlins avgångstal finns lite av omprövning och mycket av vaktslående.

Kriskommissionens omstart handlar mest om att återstarta traditionell socialdemokratisk politik.

Annons
Diger lunta. Socialdemokraternas kriskommission kom i går med sin rapport om vad som varit fel och om vad som bör göras.

Socialdemokraternas kriskommission tycker inte att att det egna partiet har förmått förvalta grundläggande inslag som full sysselsättning och jämlikhet. Där finns kritik om att det rödgröna samarbetet gjorde den egna partiprofilen mer otydlig, liksom mot att de borgerliga partierna lyckades sätta skattefrågan i valrörelsens centrum.

När det gäller den egna organisationen finns tydliga krav om en mindre partiledning och större inflytande för medlemmarna. Det låter som hård kritik av hur dagens partiledarval går till, där kandidaterna inte driver kampanj eller är tydliga med vad de står för politiskt eller organisatoriskt.

Kriskommissionen har en hel del politiska rekommendationer, men de präglas av att olika riktningar inom partiet måste tillgodoses. Det gör texten allt annat än kristallklar.

den drar ändå klart i en mer traditionell riktning. Kommissionen vill snarare stärka arbetsrätten. Den öppnar för skattehöjningar och menar att det måste till mer pengar till pensionssystemet (i praktiken en skattehöjning).

Privata utförare i välfärdssektorn skall inte förbjudas, men vinsterna regleras och kommunerna få större inflytande över etableringar. Statens ansvar för bostadsbyggande skall öka och den skall satsa mer på infrastruktur som järnvägar. Den offentliga sektorns upphandling skall användas offensivt för att gynna tillväxt och innovationer. Taken i a-kassan och sjukförsäkringen skall höjas.

Kommissionen vill ha en bred och blocköverskridande skattereform. Den för ett å ena sidan å andra sidan resonemang om EU:s utveckling. Den både varnar för överstatlighet och tycker Socialdemokraterna måste bli mer offensiva för att utveckla den sociala dimensionen i Europa. Det skulle antagligen kräva mer överstatlighet. Den tycker också att arbetarrörelsen mer skall använda juridiska vägar för att flytta fram sina positioner, det vill säga spela med i utvecklingen att domstolar fattar fler beslut med politisk innebörd.

En bred skatteöverenskommelsen vore önskvärd, skattesystemet har blivit onödigt krångligt. Men förslaget är också ett erkännande av att Socialdemokraterna inte kan driva sådant som bensinskatt eller någon form av fastighetsskatt mot alla borgerliga partier.

Det kan finnas allmänna argument för de olika förslagen, i synnerhet som de sällan är skarpa. Men som helhet är det tydligt att kriskommissionen snarare vill återstarta än nystarta Socialdemokraterna. Jämfört med Mona Sahlins avgångstal finns lite av omprövning och mycket av vaktslående kring tidigare socialdemokratiska ståndpunkter. Det är egentligen inte så förvånande. Olika undersökningar av aktiva socialdemokrater visar att de i stort sluter upp bakom den mer vänsterinriktade politik kriskommissionen för fram.

Det är dock tveksamt om den politiken räcker för att vinna de viktiga väljarna i mitten, eller för att vinna tillbaka väljare från Miljöpartiet. För Socialdemokraternas historiskt låga siffror handlar inte bara om förluster till de borgerliga partierna, utan väl så mycket om att storstadsväljare har gått från Socialdemokraterna till Miljöpartiet.

Kriskommissionen är vidare kritisk till politikens framtoning. Då borde det vara svårt att välja en partiledare med stort ansvar för denna politik, som Sven Erik Österberg eller Thomas Östros.

Mer läsning

Annons