Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Men det är minst sagt inte riskfritt att vara beredd att gå i krig för att försvara grannländer"

Sverige behöver rusta upp försvaret, men det får inte ske på kredit.

Annons
Nedrustat. Det svenska försvaret klarar inte Sveriges åtaganden i ett krisläge. FOTO: SCANPIX

I morgon söndag inleds Folk och Försvars årliga konferens. Där samlas många av Sveriges främsta politiska, militära och civila ledare. I år har de ovanligt svåra och viktiga frågor att diskutera.

Den svenska riksdagen har med bred majoritet ställt sig bakom en solidaritetsdeklaration som innebär att Sverige ställer militärt stöd i utsikt till grannländer i en krigs- eller konfliktsituation. Lissabonfördraget, som nu har gäller för EU-länderna, stadgar att om en medlemsstat utsätts för väpnat angrepp är de andra medlemsstaterna skyldiga att ge stöd och bistånd med alla till buds stående medel.

Så långtgående åtaganden har Sverige inte gjort på flera hundra år. Det innebär ett brott med den klassiska och försiktiga neutralitetspolitiken, där Sverige bara skulle agera vid ett direkt angrepp. I klartext handlar det i närområdet i första hand om Baltikum. För första gången sedan Karl XII:s tid utesluter inte Sverige militära aktioner mot Ryssland i Baltikum.

Det finns goda skäl för att vid en kris inte lämna de baltiska länderna i sticket. Sverige skulle vid nya krislägen inte som under andra världskriget ligga lågt när grannländer angreps eller ockuperades.

Men det är minst sagt inte riskfritt att vara beredd att gå i krig för att försvara grannländer. Risken för att slippa ställas inför dessa svåra avvägningar minskar med ett starkt och trovärdigt försvar och medlemskap i militära allianser. Då blir priset högre för en angripare att komma i krig med Sverige.

Men Sverige har i stället rustat ned och är på väg att avskaffa den allmänna värnplikten. Försvaret är i dag främst inriktat på insatser internationellt, som i Afghanistan. Gotland, av avgörande betydelse i en militär konflikt med Ryssland i Baltikum, är nästan oförsvarat. Sverige står utanför Nato.

Den allmänna opinionen har inte heller följt med. Även om stödet för Natomedlemskap ökat är en klar majoritet emot att Sverige i ett skarpt läge skall ingripa militär för Baltikum.

Folkpartiet ser ut att ha övertagit Moderaternas roll som pådrivare för ett starkt försvar. Man vill snabbt gå med i Nato, börja stärka försvaret och återinrätta en brigad på Gotland.

Det torde bli nödvändigt att satsa mer på försvaret. Men en upprustning kostar pengar och då gäller det att också vara beredd att höja skatten eller spara på annat. En upprustning på kredit inger inte förtroende. De nya åtagandena behöver också ha starkare stöd i den allmänna opinionen.

Förhoppningsvis behöver de svåra lägena inte uppstå. Men Rysslands mer hårdföra uppträdande och Sveriges nya åtaganden som grannland och EU-medlem gör det nödvändigt att vara förberedd på det värsta.

I dag har Sverige gjort åtaganden som inte har stöd i den allmänna opinionen och som försvaret inte skulle klara av. Det är oansvarigt och äventyrligt. Folk- och Försvarskonferensen har onekligen en del att fundera över.

Mer läsning

Annons