Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Oppositionen har inga egna sedelpressar, utan bör ställas till svars för alla löften"

Den rödgröna oppositionen bjuder mer av det mesta. Regeringen måste varna för överbuden, men undvika att likt Mats Odell komma med lumpna personangrepp.

Annons
Fundersamt. Hur skall statsminister Fredrik Reinfeldts regering bemöta alla rödgröna utgiftsförslag? FOTO: SCANPIX

Den rödgröna oppositionen har lovat att presentera en gemensam politik på flera områden inför valet. Därför kommer nu utspel slag i slag. Partierna har lärt sig att maximera uppmärksamheten genom dela ut de positiva nyheterna i små portioner. I går lovade därför de rödgröna partierna mer statliga pengar till kommuner och landsting. Det handlade om såväl tillfälliga, riktade som permanenta stöd.

Dagen innan hade de rödgröna lovat stora satsningar på vägar och järnvägar. Lite i skymundan accepterar de regeringens vägsatsningar, utom Förbifart Stockholm. Där är de rödgröna inte överens. För att lösa den egna oenigheten tvingar de på stockholmarna en folkomröstning om projektets framtid.

Därutöver tillkommer mycket pengar på järnvägsutbyggnader, bland annat de omdiskuterade snabbtågen. Det gör att oppositionens förslag till infrastruktursatsningar är betydligt dyrare än regeringens. För att få budgeten att gå ihop skall 55 miljarder kronor av extrasatsningen betalas med lån.

Det kommer nog inte att räcka med löften om mer pengar till kommunerna, järnvägarna och arbetsmarknadspolitik. De rödgröna har också talat om att taken i a-kassa och sjukförsäkring behöver höjas. I varje fall Socialdemokraterna har tidigare inte velat dra tillbaka de stora genomförda skattesänkningarna, som jobbskatteavdrag och fastighetsskatt.

Samtidigt skall pensionärernas skatt sänkas. De rödgröna har kritiserat att jobb-skatteavdraget bara kan utnyttjas av dem som jobbar.

På måndag skall oppositionen lägga fram en gemensam ekonomisk motion. Då får vi se hur alla löften skall betalas.

Risken är påtaglig att det inte kommer att gå ihop. Tanken att betala den stora järnvägsutbyggnaden med lån är allt annat än lovande. Här har funnits en bred enighet, efter tidigare bittra erfarenheter av stora budgetunderskott, om att undvika stora lån för investeringar. Det finns läroboksargument för lån till investeringar, men i praktiken har politiker haft för lätt att ta för stora lån och ha en alltför generös definition av vad som är en investering.

Regeringen har därför all anledning att varna för oppositionens överbud. Flera statsråd har också talat om risken för högre räntor och en oansvarig budgetpolitik. Det innebär med nödvändighet att budskapet till stor del måste handla om farorna med oppositionens alternativ.

Det är en rimlig konsumentupplysning till väljarna. Oppositionen har inga egna sedelpressar, utan måste ställas till svars för löften om mer till de flesta.

Det är dock en besvärlig balansgång. Alltför negativ eller personlig kritik kan framstå som svartmålning och personangrepp. Där gick Mats Odell (KD) över gränsen genom att börja tala om ”Tobleronepolitik”. Det var en onödig hänvisning till Mona Sahlins ”Tobleroneturer” för över 15 år sedan.

Angreppen kan slå tillbaka på avsändaren. Kristdemokraterna talar gärna om etik och moral, men ser inte ut att leva som de lär. Partiet var också först med politisk tv-reklam, där negativa budskap i andra länder har haft stor genomslagskraft. Här ges motståndarna utrymme att slå till hårt och skoningslöst med negativ tv-reklam mot Kristdemokraterna i valrörelsens slutskede.

Mer läsning

Annons