Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Presidenten har fått mindre makt. Finland har blivit mer parlamentariskt styrt.

Om drygt en vecka är den första omgången av finska presidentvalet klar. Finlands president har mindre makt än förr, men är viktig i utrikespolitik och som värnare av viktiga värden.

Annons
Snart blir det val. Paavo Lipponen (S), Sauli Niinistö (motsvarande M) och Timo Soini (Sannfinländarna) är tre av kandidaterna i det finska presidentvalet. Den första valomgången avslutas på söndag om en vecka. foto: scanpix

USA:s presidentval avgörs inte förrän i november. Men det har ändå fått mycket mer uppmärksamhet än presidentvalet i vårt östra grannland Finland, trots att den första valomgången i Finland avslutas på söndag om drygt en vecka.

2 500 västmanlänningar med finskt medborgarskap är, som framgår på nyhetsplats, röstberättigade i det finska presidentvalet. I dag är sista dagen det går att förhandsrösta i Sverige.

Det är tråkigt att förhandsröstningen stoppas över en vecka i förväg. Intresset för val brukar stiga ju närmare valet man kommer. Ett senare stopp kunde leda till ökat valdeltagande från finska medborgare i Sverige. Visst måste rösterna komma fram i tid för att hinna räknas, men över en vecka verkar för mycket. Det hade varit mer rimligt när posten roddes över Ålands hav än med dagens kommunikationsmöjligheter.

Det jämförelsevis låga intresset kan ha ett samband med att Finlands president har fått mindre makt. Finland har blivit mer av ett parlamentariskt styrt land, där regeringen och statsministern i första hand måste ha riksdagens förtroende.

Annat var det under president Uhro Kekkonens tid. Genom att hänvisa till sin förmåga att upprätthålla goda relationer med Sovjet kunde Kekkonen domptera i inrikespolitiken och avsätta misshagliga regeringar. Begränsningen av presidentens makt är i mycket en reaktion på Kekkonentiden.

Alltjämt har dock presidenten ett visst inflytande över utrikespolitiken och kan påverka debatten och samhällsklimatet genom egna ställningstaganden.

Det är den stora skillnaden gentemot den svenske statschefen. Här är det närmast ett majestätsbrott om majestätet med sitt ärvda ämbete uttrycker åsikter, medan en folkvald president har mandat att göra sin stämma hörd och påverka opinionen.

Valet kan avgöras i två omgångar. Om ingen kandidat får minst hälften av rösterna i första omgången blir det en andra omgång mellan de två som fick flest röster.

Opinionsmätningarna pekar på en stor ledning för Samlingspartiets (Moderaternas) kandidat Sauli Niinistö. Efter honom har det varit jämnt. Flera kandidater har legat runt eller något under tio procent.

De populistiska Sannfinländarna har sin partiledare Timo Soini som kandidat. Han är den ende i partiet med tillräcklig lyskraft, men frågan är om ens han själv egentligen vill bli vald. Som president vore Soinis möjligheter att profilera sig begränsade.

Den ärrade Centerveteranen PaavoVäyrynen framstår tillsammans med Soini som euroskeptiker. Men han var med och myglade redan på Kekkonens tid, något som kan avskräcka minnesgoda väljare.

Jämfört med Socialdemokraten Paavo Lipponen framstår till och med Håkan Juholt som en röstmagnet. Den varma eurovännen och principfaste försvaren av svenska språkets ställning Lipponen har bara fått 4-6 procent i opinionsmätningarna.

Kanske kan han spurta mot slutet. Risken är att väljare med ganska lika värderingar sprider sina röster på flera kandidater och att ingen därmed går vidare till andra omgången. Därför kan Lipponen hoppas på taktikröster från svensktalande som vet att Svenska folkpartiets kandidat Eva Biaudet ser ut att vara chanslös.

Mer läsning

Annons