Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Problemet för politikens vitalitet är inte främst att en del lämnar sina uppdrag, utan att färre är medlemmar i partierna.

Politiska avhopp under mandatperioden kan aldrig helt undvikas. Men med slopade krav på bostadsband kunde fler unga sitta kvar fram till nästa val.

Annons
Tar tid. Den här mandatperioden är det fler som lämnar sina politiska uppdrag i Västerås. Bilden är från ett fullmäktigemöte.foto: per g Norén/vlt:s arkiv

Det är, som framgår på nyhetsplats, ovanligt många Västeråspolitiker som har lämnat sina uppdrag. Förra mandatperioden 2006–2010 hoppade 58 politiker av styrelser och nämnder.

Nu har halva tiden gått för den här fyraårsperioden och redan har närmare 40 fritidspolitiker avgått. Då det naturliga vore att de flesta lämnar när perioden närmar sig slutet verkar det som avhoppen kommer att bli fler den här gången.

Det ser likadant ut i resten av landet. Var tionde har redan hunnit lämna. I landet som helhet är det något fler kvinnor än män som har lämnat och det är vanligare bland yngre än bland äldre.

I Västerås har Miljöpartiet flest avhopp, med Vänsterpartiet som tvåa. Detta trots att de har färre platser än de stora partierna Moderaterna och Socialdemokraterna. I hela landet har Sverigedemokraterna flest avhopp, med Miljöpartiet som tvåa.

Det finns en enkel förklaring till att Sverigedemokraterna inte har några avhopp i Västerås. De andra partierna såg till att SD inte fick några platser alls i nämnder och styrelser. Då kan de naturligtvis inte lämna några uppdrag.

De tre som valdes in för Sverigedemokraterna i Västerås fullmäktige sitter kvar, men det har ändå varit en hel del turbulens. En har uteslutits ur partiet och de två återstående har inte dragit jämnt.

Det är inte konstigt att Sverigedemokraterna har många avhopp. Så brukar det vara med nya partier. Där finns mindre politisk erfarenhet och rutin. Det gäller särskilt missnöjespartier, där förtroendet för politisk arbete är lägre.

Partier som går framåt behöver rekrytera fler och då ökar risken att en del av de nya tröttnar. Fyra år är en ganska långt för fritidspolitiker att avsätta mycket tid.

Partier som går bakåt kan ha motsatt problem. Där minskar uppdragen och de med erfarenhet sitter kvar. Då blir det färre avhopp, men dåligt med förnyelse och spridning av de politiska uppdragen.

Det här är inte heller nya problem. Avhopp och att partipolitiken inte lockar unga är ständigt återkommande inslag i nyhetsflödet. Det har alltid varit svårt att locka över ungdomar från de politiska ungdomsförbundens världsförbättrariver till den kommunalpolitiska lunken. Redan under Per Ahlmarks tid hade dåvarande FPU, för att använda en modern politisk term, en tydlig ”affärsplan”. Det gällde att Samla – Skola – Slussa medlemmarna.

Slussningen till moderpartiet har det dock varit lite si och så med på flera håll. En del yngre tar aldrig steget, medan andra tröttnar och snabbt lämnar de lokala uppdragen.

Problemet för politikens vitalitet är inte främst att en del lämnar, utan att färre än förr är medlemmar i partierna. Det gör att urvalet blir mindre. Partierna behöver utveckla möjligheterna att stödja eller kunna ta uppdrag utan att vara traditionell partimedlem. Här är en del på gång, men mer behöver göras.

Ett viktigt skäl till att yngre lämnar är att de flyttar från kommunen. Här skulle ett slopad bostadsband göra det möjligt att sitta kvar mandatperioden ut. Väljarna kan ha synpunkter på att politiker inte bor lokalt och medierna bör fortsätta granskningen. Men avhoppen kunde minska.

Mer läsning

Annons