Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så det är en allt annat än lätt uppgift att bli partiledare för Centerpartiet.

Den nya partiledaren Annie Lööf kan glädja sig åt ett brett stöd bland medlemmarna. Nu gäller det att bredda stödet för Centerpartiet.

Annons
Starkt stöd. En enhällig valberedning vill ha Annie Lööf som ny partiledare för Centerpartiet.

Valberedningen föreslog i går enhälligt Annie Lööf till ny partiledare för Centern. Allt annat hade varit en stor överraskning. Nomineringarna från distrikt, kretsar och sidoorganisationer visade på en klar majoritet för Lööf.

De andra två kandidaterna Anna-Karin Hatt och Andres W Jonsson ställde sig också bakom Lööf. Även om det på sitt sätt hade varit tilltalande att låta ombuden avgöra på partistämman var besluten förståeliga. Utslagen från distrikt och kretsar var såtydligt till Lööfs fördel.

Nu föreslås Jonsson som förste vice ordförande och Hatt som andre vice. Stödet för Hatt var betydligt starkare, så ordningen borde snarast ha varit den omvända.

På 1970-talet var Centerpartiet det största borgerliga partiet, men sedan har trenden hela tiden varit nedåtgående. I de senaste opinionsmätningarna har Centern varit nära riksdagens spärrgräns på 4 procent. Även det tidigare starka stödet på landsbygden och i mindre orter har minskat.

Centerpartiet har under Maud Olofssons ledning fått en tydligt borgerlig liberal linje och har varit en lojal medspelare i Alliansen. Det har bidragit till att Alliansregeringen har kunnat väljas och omväljas. Men Centerpartiet har, likt de andra mindre borgerliga partierna, inte tjänat på samarbetet. Moderaterna har blivit bredare och vuxit, medan de andra partierna har tappat mark.

Frågan är om det egentligen behövs fyra borgerliga partier med delvis överlappande åsikter. Folkpartiet och Centerpartiet är båda med i Liberala internationalen, medan Kristdemokraterna och Moderaterna är i samma grupp i EU-parlamentet. Folkpartiet och Centerpartiet kunde mot den bakgrunden gott diskutera en sammanslagning.

Men partier tycks aldrig på en gång ligga i ”rätt fas” för att diskutera samgående. Med en ny ledare kommer Centerpartiet att ha behov av att profilera sig snarare att samverka med andra partier.

Anhängarna lyfter fram Annie Lööfs personliga och mediala genomslagskraft, liksom den stora arbetskapaciteten. Hon är dock med sin ungdom och politiska profil en chansning.

Lööf har haft en frihetlig och marknadsliberal profil. Hon har velat sälja Sveriges Radio, införa så kallad platt skatt, gå med i Nato, varit mer förstående än andra centerpartister för kärnkraft och varit starkt kritisk till fackligt inflytande. Bland de politiska föredömena finns Margaret Thatcher.

Sådana åsikter kan väcka anstöt bland mer mitteninriktade och pragmatiska väljare och partimedlemmar. Nu har Lööf själv tonat ned sina ståndpunkter och framhållit att det är partistämman som lägger fast politiken.

Det starka stödet inom partiet tyder också på att medlemmarna inte oroar sig för politikens inriktning. De verkar lägga större vikt vid Annie Lööfs många personkryss och förmåga att slå igenom i medierna.

Det är inte bara i Sverige mindre partier har svårt att hävda sig i koalitionsregeringar. Så det är en allt annat än lätt uppgift att bli partiledare för Centerpartiet.

Det bör dock finnas borgerliga väljare som tilltalas av ett entydigt frihetligt och marknadsliberalt parti. Moderaterna hade tidigare den rollen, men har blivit alltmer pragmatiska och försiktiga. Det talar för att Annie Lööf bör hålla fast vid en hel del av sin tidigare linje. Väljarna brukar också gilla ledare som står fast vid de egna åsikterna.

Mer läsning

Annons