Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så länge fördragsförändringarna bara berör euroländerna har Sverige heller ingen anledning att säga nej.

EU behöver bli mer flexibelt och välkomna att alla länder inte deltar i allt samarbete. Annars är risken stor att kraven på enhetlighet skapar fler konflikter än de löser.

Annons
Inte så glada. Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy föreslår att fördragsändringar och hårdare övervakning av euroländernas budgetar.

Det fransk-tyska förslaget om nya fördragsändringar för att rädda euron är tydligt. Det krävs mer central kontroll över euro-ländernas budgetar. Budgetbalans måste skrivas in i alla euroländers grundlag och EU-domstolen ska straffa länder som bryter mot reglerna för budgetunderskott.

Stödfonden ska byggas ut. Tysklands nej till att införa så kallade euroobligationer, det vill säga att den europeiska centralbanken tar ansvar för alla ländernas skulder och därmed kan ”trycka pengar”, står dock ännu fast.

Kanske kommer den tyska regeringen att ge med sig när reglerna är på plats och kraven problemländerna har blivit hårdare. Motståndet är förståeligt. Ett genomförande skulle ge Tyskland högre räntor på statsobligationer och risk för högre inflation. Men det är i längden svårt att ha en valutaunion där de rikare delarna inte ger stöd åt de fattigare.

Därför tycks de flesta tro att Tyskland till slut ger med sig. Annars är risken stor att euron spricker. Den tyska socialdemokratiska oppositionen stödjer införandet av euroobligationer, så det finns ett utrymme för Angela Merkels regering att ändra kurs.

Kravet på att ändra EU-fördraget väcker dock ingen entusiasm. Det måste godkännas i alla medlemsländer och det kan bli både tidskrävande och politiskt besvärligt.

I icke-eurolandet Storbritannien är EU-skepsisen utbredd. Starka krafter i det brittiska konservativa partiet tycker att landet ska kräva större nationell handlingsutrymme för att gå med på att ändra EU-fördraget för att rädda euron.

Här är Frankrike och Tyskland tuffa mot britterna. De menar att vill inte alla 27 EU-länder vara med om att ändra fördraget så får de 17 euroländerna skriva sina regler på egen hand. De andra länderna får då stå vid sidan.

Nu är det inte alldeles lätt att få de 17 euroländerna att enas. På Irland skulle det krävas folkomröstning. Irländarna hoppar just nu inte direkt jämfota av glädje över den åtstramning som EU/IMF drivit igenom som villkor för nödlån.

Det kan dock inte uteslutas att euroländerna går sin egen väg. i Sverige varnar Carl B Hamilton (FP) för att Sverige måste säga ja till fördraget för att inte hamna utanför tillsammans med Storbritannien.

Så länge förändringarna bara berör euroländerna har Sverige heller ingen anledning att säga nej. Men när 88 procent enligt Skop är emot svenskt euromedlemskap vore det utmanande om Sverige tog på sig samma förpliktelser som euroländerna.

Här har dock Socialdemokraterna ochinte regeringen nyckeln. Säger de nej finns sannolikt ingen majoritet i riksdagen för något nytt EU-fördrag.

EU bör snarare bejaka än motarbeta att länderna väljer olika samarbetsformer. Miljöpartiets Maria Wetterstrand lanserade nyligen en modell med ett ”baspaket” som alla EU-länder måste vara med i. Därutöver skulle det finnas möjligheter att vara med eller avstå i mer långtgående samarbete.

Så är det redan till en del. Storbritannien är till exempel varken med i Schengen eller har infört euron. Men nu är målsättningen att alla ska vara med om allt och att de som inte är med förlorar inflytande också över annat samarbete. Ska 27 och snart fler medlemsländer kunna samarbeta väl i framtiden behöver synen ändras. De som vill ha fler centrala regler bör kunna gå vidare, men om något land står vid sidan av bör det respekteras bättre än i dag.

Mer läsning

Annons