Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Säga upp 1000 handläggare eller stänga alla service-kontor. Oavsett alternativ så kan det inte bli bra.

Beskedet att Försäkringskassan kommer att lägga ned sina servicekontor har inte mottagits särskilt väl. Varken allmänheten, fackförbundet som organiserar personalen eller ansvarig minister har applåderat. Men någonstans ska 300 miljoner kronor sparas. Eller? Man kan undra om det verkligen är nödvändigt att ålägga Försäkringskassan att spara när verkligheten ser ut som den gör.

Annons
Snart ett minne blott? När Försäkringskassan tvingas spara hotas service- och lokalkontoren av nedläggning.foto: sanna Sjösvärd/VLT:s arikv

Varje år rapporteras flera hundra fall av hot mot Försäkringskassans personal. Det rör sig om allt från hot om våld mot personalen och hot om att personer ska ta livet av sig, hot framförda av förtvivlade människor som fått ett negativt besked om sin sjukpenning eller sjukersättning. Hoten har framförts både på servicekontoren och via telefon.

Handläggarnas arbetssituation är tuff. Utöver en stor arbetsbelastning finns troligtvis alltid någonstans i bakhuvudet att man kan bli utsatt för hot av det ena eller andra slaget. Det är inga bra arbetsförhållanden.

Det är dock inte ett försök att skona personalen från detta som ligger bakom beslutet att lägga ned Försäkringskassans samtliga servicekontor och ett flertal lokalkontor. Kontoren ska läggas ned av den enkla anledningen att Försäkringskassan blivit ålagd att spara – 300 miljoner kronor, närmare bestämt. För att klara detta tvingas Försäkringskassan välja mellan ”pest och kolera”: säga upp 1 000 handläggare eller stänga alla servicekontor samt en del lokalkontor.

Oavsett alternativ så kan det inte bli bra. 1 000 handläggare färre skulle göra arbetsbördan än tyngre för dem som blir kvar. Stängda servicekontor betyder sämre tillgänglighet och service för allmänheten. Som Elisabeth Ringsgård, ordförande i fackförbundet ST i Västmanland och Södermanland, påpekade i gårdagens VLT – man försämrar för dem som har svårt med språket och för dem som känner att de inte klarar sina ärenden på internet.

Planerna på att stänga servicekontoren är inte särskilt populär hos vare sig allmänheten, facket eller hos personalen. Civil- och förvaltningsminister Stefan Attefall (kd) är inte heller särskilt nöjd med nedläggningsbeskedet. Hans angreppspunkt är dock något annorlunda. Han är visserligen inte särskilt förtjust i att servicenivån försämras men han kritiserar också Försäkringskassan för att en nedläggning får negativa konsekvenser för Skatteverket som delar kostnaderna för kontoren. Det strider mot principen från förra årets förvaltningspolitiska proposition att myndigheter ska samverka mer, hävdar han.

Av denna kommentar kan man dra slutsatsen att han anser att Försäkringskassan fattat fel beslut. Uppenbarligen hade han önskat att Försäkringskassan valt det andra alternativet i stället – att säga upp 1 000 handläggare.

Hans slutkläm i gårdagens artikel förstärker det intrycket. Han säger att han förutsätter att Försäkringskassan tänker igenom saken en gång till. Annars får regeringen ”diskutera om myndigheter ska för stor frihet att organisera sig själva.”

Det ser illa ut. Samtidigt måste man undra två saker: fanns det verkligen bara två alternativ för att tillmötesgå sparkraven? Och är det verkligen absolut nödvändigt att ålägga Försäkringskassan att spara när dess arbetsbelastning ser ut som den gör?

Mer läsning

Annons