Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samhällsdebatten kan inte leva enbart på snabbhet och öppenhet. Det behövs också granskare med tid och mod att finna fakta.

Friheten gör framsteg, men utvecklingen är samtidigt våldsam på flera håll i världen. På pressfrihetens dag påminns vi om att den svenska journalisten Dawit Isaak har suttit fängslad i Eritrea i nästan tio år.

Annons
Tiden rinner ut. Bilden är från en demonstration när Dawit Isaak hade suttit fängslad i fem år. Nu är det snart tio år.foto: scanpix

Usama bin Ladin är död och USA firar segern över den så länge gäckande terroristen. Bin Laden var en svuren fiende till samtal, öppenhet och demokrati och saknas bara av sina egna fanatiska anhängare.

Det är dock inte säkert att världen blir säkrare för att en känd terrorist har spårats upp och röjts ur vägen av militära special-enheter. Våld som försvar kan vara nödvändigt som en sista utväg, men skapar inte fredliga och stabila samhällen.

Det gör däremot möjligheten att fredligt granska och kritisera makthavare och att låta åsikter brytas i en öppen och fri debatt. Därför är den 3 maj som Pressfrihetsdagen, startad av Unesco för 20 år sedan, så viktig att uppmärksamma.

Det senaste halvåret har inneburit stora framsteg för friheten i delar av arabvärlden. Korrupta och långvariga makthavare har tvingats bort. De nya snabba och sociala medierna har gjort det lättare att organisera protester och svårare för makthavarna att hålla den egna befolkningen och omvärlden i okunskap om vad som händer. Regimerna i Tunisien och Egypten föll efter jämförelsevis lite våld.

Men på andra håll har det varit hårdare tag. Nato agerar nu sedan överste Gaddafi dödat människor som protesterade mot hans regim. I Syrien försöker en alltmer desperat regim att med brutalt våld stoppa demonstrationer för frihet och reformer. I Bahrain har regimen med grannländers hjälp slagit till mot demonstranterna.

De nya medierna och teknologin kan också användas för att finna och arrestera demokratikämpar, där Iran har varit aktivt. Här behövs en större vaksamhet och medvetenhet också i demokratiska länder om att myndigheter inte bör ha rätt att ständigt veta var du är och vad du gör genom sådant som mobiltelefoner eller kortbetalningar.

Förra året omkom 60 journalister i tjänst runt om i världen. Även här i Sverige, med världens längsta tradition av tryckfrihet, finns hot och våld mot redaktioner och journalister. Enligt en undersökning av Tidningsutgivarna har 70 procent av de tillfrågade redaktionerna blivit hotade och 9 procent har utsatts för våld. Hoten kommer från förvirrade personer, politiska extremistgrupper, kriminella gäng och idrottssupportrar. Två tredjedelar tror att de kommer att öka i framtiden.

Det är oroande att så många tror att det blir värre i framtiden. Samhällsdebatten kan inte leva enbart på snabbhet och öppenhet. Det måste också finnas granskare som har tid och mod att finna fakta och ha väl på fötterna bakom sina påståenden.

Hot och våld är dock undantag i Sverige och de sanktioneras inte från myndigheter och polis. Så är det inte för den svenske journalisten Dawit Isaak. Han har i snart tio år suttit fängslad utan rättegång i Eritrea. Isaak arbetade på en eritreansk tidning och rapporterade om reformkrav från en grupp i landets ledning. Det räckte för att arresteras. Eritrea är ännu ett exempel på ett land där de styrande efter att ha uppnått nationellt självbestämmande höll sig kvar vid makten genom hot och förtryck.

Trots flera år av protester och påtryckningar är Isaak alltjämt fängslad. Medfångar har dött och hans eget liv kan vara i fara. Därför får Dawit Isaak inte glömmas bort och Pressfrihetsdagen är ett viktigt tillfälle att uppmärksamma hans öde.

Mer läsning

Annons