Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sverige står som åsnan mellan hötapparna när euroländerna fördjupar valutaunionen.

Utan euromedlemskap kommer ¿Sverige att stå vid sidan av ibland, men euroländerna behöver gå med på rimliga villkor för länder som inte vill gå lika långt i integration.

Annons
Steg för steg. EU-presidenten Herman Van Rompuys förslag om en särskild eurobudget ska studeras vidare, men när det gäller bankunion fattades några konkreta beslut om hur den ska förverkligas.foto: Yves Logghe/AP photo/scanpix

EU:s toppmöte var som de brukar vara. Inför mötet spekulerades det om hårda motsättningar. Pessimister varnade för sönderfall och oenighet. Men efter nattliga förhandlingar enades ledarna om att ta några steg mot en bankunion, men att detaljerna behöver utredas ytterligare och att det praktiska införandet sker under 2013. Det är bra att skynda långsamt om den Europeiska ¿centralbanken ECB ska kunna övervaka alla eurozonens 6¿000 banker. Tyskland vill ¿hellre att de nationella myndigheterna ska övervaka alla utom de allra största bankerna.

Förslaget från EU-ordföranden Herman Van Rompuy om att euroländerna ska ha en särskild budget ska studeras vidare. Där-¿utöver finns ett förslag från Tyskland om att EU-kommissionen ska kunna stoppa budgetar i euroländer som inte lever upp till zonens krav.

Sverige står som åsnan mellan hötapparna. Å ena sidan skulle en bankunion göra eurozonen mer stabil. vilket är viktigt även för icke-euroländer. Reglerna kommer att påverka svenska banker, i synnerhet dem med stor verksamhet i Finland och Baltikum. Det talar för att gå med.

Å andra sidan vill regeringen inte att svenska skattepengar ska vara med och ¿rädda euron och skakiga banker. Sverige vill kunna ställa egna och hårdare krav på det svenska banksystemet. Sverige har som icke-euroland ingen rösträtt i ECB och kräver därför inflytande på annat sätt vid ett medlemskap i bankunionen.

Storbritannien har redan gjort klart att landet inte går med, medan de ganska många länder som siktar på att införa euron nog gärna vill vara med i bankunionen. De flesta EU-länderna lär därför till slut ingå.

Dilemmat återkommer så länge Sverige står utanför euron. De ledande politikerna ¿i euroländerna verkar bestämda på att rädda valutaunionen och att det måste ske genom ökad centralisering och fler bindande över-¿statliga beslut. De är oense om vad som är viktigast. En del trycker på gemensamma bidrag, andra på hårdare kontroll. Men ¿färdriktningen är klar.

Därför kommer länderna utanför euron gång på gång att behöva välja mellan att motvilligt vara med eller stå utanför och sakna inflytande.

Ett euromedlemskap skulle lösa detta besvär, men folkopinionen är tydligt emot och valutaunionen har visat sig ha allvarliga ¿brister.

Även om det inte verkar finnas folkligt stöd i något land för att lämna euron är det mer osäkert om alla förslag till centraliserat beslutsfattande har uppbackning. Det är betecknande att förslagen ofta skjuts över nationella val. Bankunionen kommer som genom en tanke inte att stå helt klar förrän efter det tyska förbundsdagsvalet nästa år.

Ska politikerna vinna varaktigt stöd för ett federalt Europa, där länderna blir mer av delstater, måste de våga ta upp frågan i val. Det duger inte att införa sådana stora ¿förändringar mer i skymundan.

Storbritannien med dess långa tradition av frihandel och demokrati hör hemma ¿i EU-samarbetet, men då måste de andra länderna acceptera att alla länder inte är med på allt. EU-samarbetet behöver bli mer flexibelt. Det bör ses som en styrka och inte som ett tecken på svaghet. Bygget av Euroland får inte leda till att länder knuffas ut från det bredare samarbetet.

Mer läsning

Annons